Tidningsrubriken "Zelenskyj: Måste lära barnen att känna igen minor" (UNT, 10/5) är, även om kriget har pågått ett tag, jobbig att ta in. Men den ger ett viktigt perspektiv. Av alla problem och risker som vi varnar våra barn för hör minor inte till dem. Sverige är ett väldigt tryggt land.
Jesper Strömbäck, professor vid Göteborgs universitet, har en poäng när han kallar det "verklighetsfrånvänt" att hävda att Sverige är "förstört". I en krönika i Borås Tidning konstaterar han att det för den populistiska högern har blivit "en trossats att Sverige befinner sig i en djup kris eller någon form av förfall" (8/5). Vi rankas ju regelmässigt som ett av världens främsta länder, påpekar Strömbäck.
Numera är det mycket riktigt från framför allt högerhåll som det påstås att landet är i kris. Liknande svartmålning förekom under även den borgerliga regeringstiden – men från vänster. Tidigare S-ledaren Håkan Juholt och andra upprepade, gärna med darr på rösten, att Sverige gick "sönder". Dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt beskylldes för allt mellan himmel och jord.
Det ligger alltså i sakens natur att en politisk opposition ger en dyster bild av verkligheten, medan den som uppskattar det aktuella styret gärna vill beskriva situationen och utvecklingen som hyfsat positiv. Ideologi spelar förstås också roll.
Om man till exempel är positivt inställd till invandring lyfter man gärna fram det som fungerar, medan den som är emot gör det motsatta. I söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda blev det tydligt när Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi mötte Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i en duell. Den sistnämnde lät som han alltid gjort.
Stenevi tog upp att det finns människor i förorter som går till jobbet (konstigt vore väl annars?) och att det handlar om "politiskt eftersatta" områden. Om politiken bara satsade mer och inte såg människor som potentiella kriminella eller islamister skulle vi sluppit fenomen som "påskupploppen", verkade Stenevi resonera.
Men varken överdriven svartmålning eller en övertro på mer resurser löser något.
Det är inte politiska "satsningar" på förorter - projektpolitiken - som har saknats i svensk integrationspolitik. Kriminalitet och religiös extremism har trots det fått fäste.
Det betyder knappast att Sverige är "sönder", eller att barn här behöver lära sig känna igen minor i ett fruktansvärt krig.
Politiker får dock gärna försöka lösa problem som finns - och det alldeles oavsett om de gillar regeringen eller ej.