I fiktionen är de vanligt förekommande – personerna bakom makthavarna, de som ”egentligen bestämmer”. Presidenten eller premiärministern är bara en galjonsfigur, i korridorerna finns spin doctors och policy makers som formar politiken. Men vid eftertexterna till ett avsnitt av Vita Huset eller House of Cards kan man ändå lugnt konstatera att här i kommunen x bestämmer ändå kommunalrådet y och nämndordförande z. Men hur länge till?
Tidningen Dagens Samhälle (29/2020) har gått igenom samtliga 20 regioner och 290 kommuner och funnit drygt 800 politiska sekreterare anställda. År 2011 var antalet 500. De politiska sekreterarna anställs för att avlasta de alltmer pressade kommun- och regionråden. ”I en växande kommun … blir det politiska arbetet alltmer komplext och svåröverskådligt”, säger Kenneth Handberg (S), kommunstyrelsens ordförande i Örebro, till Dagens Samhälle. Hans kommun sysselsätter 24 politiska sekreterare, varav hans eget parti har tillgång till fyra.
Uppsala kommun klarar sig enligt hemsidan med 13 politiska sekreterare, Region Uppsala med nio, och därmed ligger man ungefär på genomsnittet i landet. Anmärkningsvärt är ändå att tre regioner och 240 kommuner (av 290) klarar sig helt utan dessa politiska hjälparbetare. Större kommuner och regioner kan dock ha liknande funktioner men under annat namn, som ”politiska samordnare”.
De 800 sekreterarna ser till sina partiers bästa. Sedan finns mångdubbelt fler som arbetar för sin kommuns eller regions bästa. Antalet kommunikatörer blir 800 bara genom att lägga ihop de fem eller sex största kommunerna. Göteborg har flest med 253 medan Uppsalas kommunikationsstab består av 89 personer. Skattebetalarnas förening räknade i fjol ut att antalet kommunala kommunikatörer hade ökat med 27 procent sedan 2016.
”För varje ny tjänst till kommunikationsstaben, för varje marknadsföringsprojekt, bör beslutsfattare fundera över om det inte finns bättre sätt att använda pengarna på” skrev Sakine Madon på UNT:s ledarsida för ett år sedan (18/9 2019). Staben hade då vuxit med tio personer det senaste halvåret.
Målet för kommunens kommunikatörer är bland annat att ge en ”attraktiv bild” av Uppsala. Fem har anställts för att jobba med de nya stadsdelarna i sydöstra staden och spårvägen. En stad som växer så det knakar kan aldrig göra det utan svåra avvägningar och konflikter när ny mark ska tas i anspråk. Den demokratiska granskningen av projektet kommer att försvåras. Kommunen har också lagt hinder i vägen för tillgängligheten för politiker och tjänstemän, genom att rikta kommunikationen genom vissa kanaler.
Politiska sekreterare kan inte avsättas i val. Liksom pr-konsulter, sakkunniga och kommunikatörer har de ändå allt större inflytande över politiken. Statsvetaren Bo Rothstein använde samlingsbegreppet policyprofessionella i sin bok Makt utan mandat (2015). ”Systemet med policyprofessionella utgör inte ett hot mot den svenska demokratin, men det är en ganska oskön företeelse”, säger han till DS.
Oskönt, alltså, och mycket dyrt för skattebetalarna. Vi är många i den privata sektorn som också har komplexa arbeten där allt går snabbare och blir mer svåröverskådligt i en digitaliserad miljö. Men för de allra flesta är inte ny personal något att tänka på, bara egen utbildning och anpassning.
Finns det någon avvikande uppfattning om utvecklingen i kommunen eller regionen, om hur skattepengarna ska användas? I så fall kanske väljarna om två år kan kommunicera ett inte alltför polerat budskap till den sittande majoriteten.