Stora kriser gynnar generellt större politiska partier. Vid nationell samling är det svårt för de mindre att göra sig hörda. För att vända på utvecklingen vill man därför lösa hela pandemin, eller åtminstone göra ett avtryck i någon stor och avgörande politisk fråga. ”Med berått mod”, upprepar Ebba Busch (KD) om regeringens pandemihantering, medan Nyamko Sabuni (L) hotar att lämna januarisamarbetet på grund av migrationen. Sabuni slår dessutom, med valet av fråga, in ytterligare en kil i ett redan hårt sargat och splittrat parti.
Samtidigt, nästan i smyg, har uppskovsräntan på reavinstskatten vid bostadsförsäljning tagits bort. Det kan avfärdas som en teknisk fråga som få är insatta i, en eftergift av S med en skattesänkning för ”dem som redan har”. Eller så ser man det som en viktig liberal reform som kan bidra till att lösa ett svårt samhällsproblem. Sverige hade en svår bostadskris före pandemin, om någon minns, och den kommer garanterat att finnas kvar efteråt.
De som bildade familj runt 1980 och köpte ett vanligt kedjehus i ett barnvänligt område fick betala cirka 400 000 kronor i Uppsala eller 300 000 i Enköping. Det var en stor satsning när boräntan låg på 11-12 procent men på något sätt gick det runt. Nu är huset sedan länge betalt och dess invånare miljonärer på papperet (4,7 respektive 3,6 miljoner i genomsnitt för en Uppsala- och Enköpingsvilla i dag). Men varför bor de kvar? Varför har de inte sålt, gett barnbarnen ett startkapital och satt en guldkant på tillvaron?
Delvis beror det på att nyproducerade lägenheter är dyra. En stor del av vinsten går åt, trots halverad bostadsyta. Men så finns det också en oro för kostnaderna, för den som har relativt låg pension. Stor vinst betyder också stor skatt (22 procent). Den kan skjutas på framtiden, numera en större del av vinsten (även det en liberal förhandlingsvinst), beroende på vad den nya bostaden kostat. Men uppskovsräntan, 0,5 procent, skulle betalas och det kan ha fått vågskålen att tippa över för många 70-plussare. Vi bor kvar ett tag till!
Att bättre utnyttja de kvadratmeter som redan byggts är ett effektivt sätt att åtgärda bostadsbristen. Det kan också hjälpa till med att förhindra en bostadsbubbla. ”Villapriserna i Knivsta rusar”, rapporterar UNT (14/1), vilket beror på att mycket få vill sälja.
Det är bra politik, helt enkelt – politik som löser samhällsproblem och kommer medborgare till godo. Sådant kan löna sig när väljarna ska säga sitt i valet nästa höst. Då gäller nya förutsättningar. Vem som varit mest emot ett samarbete eller en av riksdagen beslutad politik, det har nog alla glömt vid det laget.