På ett mindre seminarium på måndagen, utanför ringmuren i Visby, hade Humanisterna bjudit in Jacob Rudenstrand från Svenska Evangeliska Alliansen och mig för att tala om religionsfrihet och yttrandefrihet. Väl framme såg vi en livvakt se sig omkring i lokalen. Vad nu? Fanns det kanske en förföljd och hotad bloggare från Bangladesh på plats? 

Så kom han in, koranbrännaren Rasmus Paludan, och satte sig på en åhörarstol några få meter från oss i panelen. Med sin keps och med en allvarlig min.

Seminariet rullade på som tänkt. Så hur är det med religionsfriheten och yttrandefriheten, är de vänner eller fiender? Vad ska gå före vid eventuella "krockar"?

Jacob Rudenstrand, som skrivit en bok om religionsfriheten, argumenterade för en vid yttrandefrihet. Ofta går religionsfriheten och yttrandefriheten hand i hand. Jag tog bland annat upp att bibeln anmäldes för hets mot folkgrupp efter att "sexuell läggning" adderades till hetslagen 2003. Det är med andra ord fel att sätta likhetstecken mellan inskränkt yttrandefrihet och stärkt religionsfrihet.

Även om en koran bränns upp eller SVT visar ett humorprogram där kristendomen hånas, finns ju religionsfriheten kvar.

Ulf Gustafsson, förbundssekreterare för Humanisterna, sade att utgångspunkten måste vara att vi fritt får utöva vår religion så länge vi inte skadar andra. Det är en rimlig hållning. Frågan är bara hur man definierar "skada". Att känna sig kränkt och förolämpad bör inte räknas dit.

Gustafsson tog också upp den rädsla som spreds när konstnären Lars Vilks ännu levde. Vågade man ens arrangera seminarier med honom? Med hoten och mordförsöken blev allt fler rädda. Skulle vi vara rädda nu när Rasmus Paludan satt kanske två meter ifrån? Ingen på Almedalsseminariet verkade, vad jag kunde se, vara rädd. Vilket är bra.

Paludan räckte upp handen under frågestunden och frågade om inte demokratin är starkare om man gör som i USA, där de inte har en lag om hets mot folkgrupp. Jag bad honom berätta om vilka uttalanden han i Danmark har dömts för, för just hets mot folkgrupp. I Sverige har nämligen somliga felaktigt utgått ifrån att han skulle ha dömts för koranbränningar. Paludan beskrev vad han hade uttryckt och åtminstone i det ena fallet - ett uttalande om iq och ANC i Sydafrika - svarade jag att det är rasistiskt.

Det går att föra en dialog med även människor vars åsikter man avskyr. Vad man än tycker om Paludan är det en styrka för demokratin att han kan sitta på ett seminarium i Almedalen.

Och nej, inga böcker brändes upp.