Tisdagens nyhet att alla över 65 år och som är i riskgrupp rekommenderas att ta en femte dos vaccin mot covid-19 i höst slog inte precis ned som en bomb. Det hjälpte inte att socialminister Lena Hallengren konstaterade att ”pandemin är inte över” och att ”vaccinet är vårt skarpaste verktyg för att förhindra allvarlig sjukdom och död”, som på repeat.
Statsepidemiologen Karin Tegmark Wisell slår fast att viruset är allvarligt, att det fortfarande muterar och ännu inte kan betraktas som en ”vanlig säsongsinfluensa”. Samtidigt rekommenderas inte 18-64-åringar att ta en fjärde dos i höst, då vinsten för dessa är ”begränsad”. Folkhälsomyndigheten gör inte heller mycket för att sluta gapet för dos tre, som har ganska dålig täckning bland yngre svenskar. Det är de äldsta och svagaste som ska vaccineras. Som för säsongsinfluensan, således.
På tre månader har den tidigare så dominerande pandemin backat längst in i nyhetskonsumentens medvetande, i sällskap med exempelvis talibanernas övergrepp i Afghanistan. Båda kan komma tillbaka igen, och orsaka ett förlängt SVT Agenda med lämpliga experter, men då krävs någonting alldeles extra. Brinntiden är kort för kriser, larm och kraftsamling. För apkopporna var den kanske bara ett par dagar?
Ukrainakriget har blivit en sorts skruvad vardag efter tre månader. President Volodymyr Zelenskijs besked i måndags om att ”100 soldater dör varje dag” togs kanske emot med förvåning då rapporterna om strider blivit så få? Dramatiken vid stålverket Azovstal är över och flyktingsituationen har stabiliserats. Intrycket är att det krävs kärnvapen eller att Sverige blir inblandat för att få alla lampor att lysa rött igen.
Cyniskt? Javisst, och jag är själv en del av nyhetsrapporteringen i Sverige. Jag vet vad som krävs för att evighetskonflikter som Israel-Palestina ska hamna överst på agendan. Jag minns också vad kvällstidningsredaktören berättade om ”det minst säljande löpet under andra halvan av 1900-talet”, det om ”fred på Balkan” 1995.
Min poäng är att de största frågorna nästan alltid blir underrapporterade, att de hamnar tvåa eller trea på nyhetslistan. Att fåglar faller till marken och dör i 50-gradig hetta i Indien förlorar mot apkopporna. Jättebränderna, som förstör allt liv på enorma arealer, de förlorar mot nästan vad som helst.
Klimatet igen? Gäsp, jag scrollar vidare. Nej, men man undrar faktiskt vad som krävs för att klimatfrågan ska innebära extrasändningar och frågechattar med experter på nyhetssajterna. Och om det vid det laget redan är för sent? Eller om apkopporna tagit över allting innan dess?