Inför Uppsala kommunfullmäktige den 31 augusti har Feministiskt initiativ (Fi) lagt en motion där det föreslås att ordet “man” ersätts med “person” i alla kommunala sammanhang. Det vill säga: huvudman blir huvudperson, god man blir god person och lekman skulle bli lekperson.
I motionen konstateras att “svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig”. Men Fi vill ha ett “jämställt” språk. De menar att språket konserverar könsroller och osynliggör kvinnor. Det beskrivs även att “Språket avspeglar verkligheten och med vår ojämställda historia är det inte konstigt att språket också är ojämställt.”
“Person” slår sig för pannan. Lyssna gärna till begripligheten i ord som allepersonsrätt, norrperson eller huspersonskost. I flera kommuner har språkpoliserna dock redan fått sin vilja igenom. På stadsbyggnadskontoret i Stockholm föreslogs tidigare att “jungfrulig mark” ska ersättas med “obebyggd mark”, byggherre” med “byggaktör” och “elvamannaplan” med “elvaspelsplan”.
Ordvrängeri och nyord tycks vara en av vänsterfeminismens och Fi:s paradgrenar: för att ändra hur folk tänker, ändra språket. För visst är språket viktigt, inte enbart för kommunikation, utan även för hur vi uppfattar vår omgivning. Motverkas vissa ord från att sägas blir det helt enkelt svårare att sätta ord på vissa tankar. Genom att göra språket mer diffust, svårtillgängligt och generellt blir det svårare att konkretisera problem. På det här sättet berövar man inte enbart sina meningsmotståndare sitt tal, utan även möjlighet att uttrycka sina argument.
På samma sätt hävdade vissa språkaktivister att man inte skulle tala om “no-go zoner” och att vi ska säga “orten” i stället för “förorten”. Ytterligare nyord är sådana som “livmoderbärare” i stället för kvinna. Men om själva syftet med språk är att överföra så mycket information som möjligt till motparten är det bara dumt att aktivt använda ett ord som överför mindre information.
Föga förvånande har Fi starkast stöd i universitetsstäder. Det är ingen slump att det är på Uppsala universitet som censurivrande studentaktivister har gett sig på lärare och forskare för hur de uttalar sig i tal och skrift (tänk kontroversen kring Inga-Lill Aronsson).
Men språket är sannolikt ett av de bästa exemplen vi har på ett system som har utvecklats genom spontan ordning. Vi har skapat något så organiserat som ett språk, närmast helt utan statliga pekpinnar. Det Fi försöker göra är att ovanifrån driva igenom sin politiska agenda genom att ändra hur vi ska uttrycka oss. Vi bör inte låta dem göra det.