De liberala riksdagsledamöterna Anna Starbrink och Joar Forssell tänker stoppa tiggeriförbud. Vågar de göra samma sak om indragna medborgarskap.
Centrala Uppsala en vardag kring lunch är ett myller av människor. Folk rör sig över gågatorna, Dragarbrunn och torget. De kommer i alla möjliga former, åldrar och utseenden. Vad de flesta av dem däremot har gemensamt är att de är svenska medborgare.
Av Uppsalas invånare är omkring 90 procent svenska medborgare. Det betyder att de allra flesta av kommunens invånare är ”svenskar” i rent juridisk bedömning, oavsett vad de har för ursprung eller hur de själva väljer att identifiera sig.
Men om regeringen och Sverigedemokraterna får sin vilja igenom kommer det snart vara skillnad på medborgarskap och medborgarskap, på Uppsalabo och Uppsalabo.
Det är een av regeringen tillsatt parlamentarisk utredning – alltså med representanter från varje riksdagsparti – som i ett betänkande föreslår att svenska medborgarskap ska kunna återkallas.
Visserligen går det att ha förståelse för utredningens resonemang om att medborgarskap som getts på felaktiga grunder ska kunna dras tillbaka. Och kanske, med ännu mer god vilja, går det att köpa de fåtaliga fall där det handlar om brott mot rikets säkerhet. Men redan där är det tveksamt.
Vad som däremot är alldeles oacceptabelt och verkligen handlar om att dela upp svenskt medborgarskap i ett a- och ett b-lag är kravet från regeringspartierna och Sverigedemokraterna att även grov gängrelaterad brottslighet ska kunna leda till ett förverkande av medborgarskapet. För vissa alltså. Är man född i Sverige och har svenskt medborgarskap går man säker.
Det är fullt möjligt att argumentera för en repressiv kriminalpolitik med hårda straff för att komma åt gängbrottslighet, utan att för den skull vilja urholka medborgarskapets principer.
Om det är en farlig väg som utredningen vandrar, är det som M, KD, L och SD föreslår direkt förkastligt. Ett tydligt avsteg från principen att alla medborgare är lika inför lagen. Det går också att tillägga att många stater inte accepterar att man avsäger sig medborgarskapet. Svenskar med rötter i Iran kan till exempel inte bli av med sitt iranska medborgarskap.
Här finns en möjlighet för ett liberalt parti som värnar den enskilda individens rättigheter och medborgarskapets princip att skjuta hela projektet i sank. Att säga nej helt enkelt. Om delar av den liberala riksdagsgruppen är beredda att fälla ett kommande förslag om tiggeriförbud, borde hela partiet mangrant ställa sig bakom att kasta det här huvudlösa förslaget i papperskorgen.
Detta är en grundlagsändring och skulle kräva beslut både denna mandatperiod och nästa för att bli verklighet, så om Liberalerna säger blir det inget. Men just nu verkar man prioritera att göra skillnad på svensk och svensk, på Uppsalabo och Uppsalabo, framför att värna viktiga principer.