En liten utandning kan man tillåta sig. Vid lunchtid på måndagen kom som brukligt den dagliga lokala coronauppdateringen: ”Nulägesbild covid-19 Region Uppsala”. Den visade att antalet smittade patienter på sjukhuset fortsätter att minska i snabb takt, till 77 vårdade och 12 som krävde intensivvård. För några veckor sedan var det dubbelt så många inlagda och hemska 33 patienter på IVA. En liten utandning bara, sedan fortsätta att hålla avstånd.
Att det går åt rätt håll brukar betyda föga för Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen, som på torsdag kommer att upprepa att såväl smittspridningen som belastningen på vården fortfarande är ”alldeles för hög”. De kommer att säga att det nu är ”särskilt viktigt” att hålla i och hålla ut, att den närmaste tiden blir ”avgörande”. Andas ut får man möjligen göra till hösten. Talespersonerna kan tyckas vara kraxande olyckskorpar som aldrig ger efter en millimeter. Men det finns goda skäl till att de gör så.
I augusti ifjol skedde något av en kollektiv utandning då antalet covidpatienter på IVA var ett 20-tal i hela landet. ”Pandemin är inte över”, mässade smittskyddsläkare, men åtminstone delvis för döva öron. Det skulle straffa sig i slutet på oktober. Även den andra vågen tog slut i februari, men i vintertid blev tiden av lättnad betydligt kortare.
Myndigheterna gör helt rätt i att inte ens antyda att faran skulle vara över. Hårda fakta är att smittspridningen i Sverige, drygt 600 fall per 100 000 invånare de senaste två veckorna, är högst i Europa och åttonde högst i världen. Och sjukvården är inte byggd för att vara i ständigt krisläge. Covidpatienterna måste bort för att ge plats för andra IVA-patienter, operationer och inte minst en sommarsemester för en helt utarbetad personal.
Den stora skillnaden mot tidigare är vaccinationstäckningen. Ingen kan förneka att den är god då 91,6 procent av 65-plussarna i länet fått minst en dos (regionens nulägesbild). Ingen kan heller förneka att det går åt rätt håll. Sverige kommer att ta sig ur coronapandemin, troligtvis betydligt tidigare än fruktat.
Inte heller det betyder att pandemin är över. Pandemi betyder just global epidemi, drygt en procent av afrikanerna är vaccinerade och viruset kommer att hinna mutera många gånger än. Klimathotet och antibiotikaresistensen finns också kvar. ”Olyckskorparna” gör bara sitt jobb – som individ måste man kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Det går åt rätt håll, åt fel håll och det är mycket jobb som återstår. Den som ska orka måste kunna tillåta sig att andas ut ibland, som nu.