Rasmus Paludan, som i söndags syntes till vid moskén, jagades iväg och försvann från Uppsala. Polisen fick snabbt kontroll över situationen och vi slapp omfattande våldsamma upplopp.
Inför helgen hade Uppsalas kommunalråd Erik Pelling (S) och kommunstyrelsen lämnat in en skrivelse till där de avrådde polismyndigheten att ge Paludan tillstånd i Gottsunda (28/4). Paludan fick nej på sin tillståndsansökan men tog sig alltså till moskén, där det "bara" blev ett litet tumult.
Som Magnus Jansson Klarin, polisens presstalesperson för region Mitt, sade till UNT hann det väl "inte ens tändas en koran" och "man gick ju på hans bil framför allt" (1/5).
Men om ett exemplar av koranen hade hunnit börja brinna? Eller om männen som attackerade bilen hade fått tag i Paludan?
Vem vill inte dra en suck av lättnad, men den bakomliggande konflikten är ju kvar.
Det finns personer som tycker att det är rätt och rimligt att attackera den som bränner den religiösa skriften eller tecknar profeten Muhammed. Upploppen visade även att somliga tycker att det är rätt att attackera poliser för att koranbrännare tillåts manifestera.
Även om de flesta är emot stök och upplopp, är risken stor att samhället anpassar sig till våldet.
I debatten finns det gott om röster som pekar ut den starka demonstrationsrätten som ett bekymmer. Centerpartiets Annie Lööf resonerade exempelvis i Svenska Dagbladets podd ”Utfrågningen” om att "ja, du får demonstrera men inte i det här utsatta området, eller under ramadan". Lööf sade att koranbränning skulle kunna "klassas som hets mot folkgrupp" och att hon "är beredd att se över tolkningen av lagarna så att man i större utsträckning kan säga nej eller flytta på demonstrationer" (21/4).
Flera grupperingar och aktörer kan ha medverkat till att påskupploppen blev så omfattande. Låt mig tvivla på att samtliga som deltog hade läst koranen. Men det är långt ifrån enbart islamister som argumenterar för att kriminalisera hädelse. Yttrandefriheten och demonstrationsrätten ifrågasätts från alla möjliga håll och kanter.
En ny Novusmätning - efter påskupploppen - visar att tre av tio svenskar vill förbjuda ”kränkande" demonstrationer (55 procent ville inte det). De flesta manifestationer kan upplevas som "kränkande" för någon. I demokratier har man just friheten att förolämpa, uppröra och avvika. Man måste få vara även osmaklig och ja, "kränkande".
Vad man däremot inte får göra är att slåss och hota. Paludan jagades iväg, men problemet är kvar.