Så föll statsminister Löfvens regering i gårdagens misstroendeomröstning. Det är historiskt men inte särskilt konstigt. Hur partierna i Sverige beskrivit denna regeringskris är dock bortom rim och reson. Pajkastningen till höger och vänster, från i stort sett alla partier är inte mycket att hurra för, för den som hoppats på en sansad och konstruktiv debatt.
Det är tydligt att detta inte handlar om sakfrågan, fri hyressättning i nybyggnationer. Partierna vill till synes bara en sak: att komma åt makten eller att behålla den. Tydligast märks det i retoriken i de anföranden som partierna hade inför gårdagens misstroendeomröstning. Hårda ord mot motståndare blandades med inställsamhet riktad direkt till väljarna.
Är det verkligen så dramatiskt som partierna vill få det att framstå? Regeringen har inte majoritet med den delen av regeringsunderlaget som man är beredd att förhandla med och efter Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har vi ett annorlunda politiskt läge. Vi kan nog komma att se allt fler regeringar avgå under mandatperioderna och inte kommer landet gå under för det. Ser vi oss omkring i Europa är det inte ovanligt att minoritetsregeringar avgår och att nya bildas.
Partierna låter påskina någonting annat med dramatiska ord och hot. Nog satt KD:s pressavdelning och hoppade av glädje över den framtida digitala spridning deras partiledare skulle få när hon pratade om arrogans mot folkviljan och Januaripartiernas mygel, splittrings- och prestigetänkande. Och mycket riktigt, bara minuter efter anförandet hamnade ett klipp på sociala medier. Hårda ord får många likes, det vet Kristdemokraterna vid det här laget.
Men Ebba Busch är inte ensam om domedagsliknande ord. Annie Lööf kallade V, KD, M och SD för ohelig koalition och kallade omröstningen för ytterkanternas humörsvängningar. Jimmie Åkesson pratade om den nuvarande här destruktiva ordningen, där sakfrågorna har kommit i skymundan till förmån för rena sandlådefasoner och Nooshi Dadgostar har kallat omröstningen för politisk teater.
Alla säger de sig vara mest kompromissande, ansvariga och villiga att diskutera. Efter gårdagens omröstning är det svårt att ta dem på allvar. Det är tydligt att misstroendeomröstningen bara använts som kommunikativt vapen, för något trovärdigt alternativ till den nuvarande regeringen är det ingen som kunnat föreslå. Det sorgliga är att de hårda orden nog fungerar.