Ingen som varit politisk beslutsfattare de senaste 30 åren kan vara förvånad över läget inom äldreomsorgen mitt i coronakrisen: att smittan sprids på äldreboenden, eller att oskyddad hemtjänstpersonal kommer på besök till våra äldre. En rad beslut, eller icke-beslut och brist på konsekvenstänkande, har bäddat för situationen.
Som nybliven journalist på 1990-talet fick jag steg för steg en inblick i hur samhället fungerade. Få saker förvånade mig så mycket som läget inom äldreomsorgen. Jag följde till exempel med en nattsköterska hem till folk. Hon visade sig bedriva avancerad sjukvård där i Märstalägenheterna – en man låg till och med i ett syrgastält i sin säng.
Naivt hade jag också trott att man kunde besöka kommunala äldreboenden och ”prata med äldre”, men där gällde i princip bara skedmatning, blöjbyten och tomma blickar framför en flimrande tv. Hur blev det så?
Ädelreformen 1992 innebar att kommunerna fick ”ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg för äldre och handikappade”. Den dyra långvården i landstingen försvann och äldreboendena gjorde entré. Tanken var aldrig att till exempel ålderdomshemmen skulle bort, men så blev det när kommunerna skulle spara. 1990-talskrisen fick effekter i alla led, för alla vårdkrävande äldre och inte minst för deras anhöriga.
I en råttan på repet-liknande process har den tunga vården flyttats från sjukhusen, via äldreboenden och till hemmen. Från tillgång till specialister inom geriatrik, till läkartjänster på distans och slutligen till hemtjänsten. Alla vittnar om att det finns fantastisk personal inom hemtjänsten, som kämpar mot oddsen och stressiga scheman. Men det är också ett faktum att det blivit ett genomgångsyrke där timvikarierna avlöser varandra.
Politiskt har det aldrig gjorts några försök att rulla tillbaka reformerna. Däremot en hel del initiativ med mellanformer, korttidsboenden av olika slag. Men transporter belastar de äldre, och de många besluten belastar deras barn. Klart att mamma ska bo hemma, det vore väl bäst för henne? I alla fall billigast. Och i hemmet blir man kvar så länge man är någorlunda klar i huvudet.
Därför är äldreboenden i dag nästan synonyma med demensboenden. Och därför kan varje brevlåda dölja en vårdplats. När ett osynligt virus plötsligt sprider sig över samhället får det konsekvenser. Sjukhusets alla funktioner för smittskydd finns inte på plats på Storgatan 46, 3 tr, och expertisen finns inte inom räckhåll. Man kan göra och säga mycket om det som ansvarig, men man kan inte vara förvånad.