Efter en tid utan allvarliga sprängningar och skjutningar i Uppsala infinner sig ett lugn. Och en glömska. Ingen politiker med självbevarelsedrift säger fortfarande annat än att ”gängvåldet är samhällsomstörtande och måste krossas”. Lyssnarnas tankar går till offren för höstens våldsvåg - kvinnan som sprängdes i Fullerö, mannen som sköts i Salabacke - men vandrar sedan vidare, kanske till Gaza, räntor eller stundande juletid.
Som alla frihetstörstande ukrainare vet är det trångt allra överst på nyhetsagendan. Vare sig experten bär epidemiolog- eller miljökofta, militär- eller polisuniform är det bara en tidsfråga innan hen får lämna sin plats i tv-studion, alldeles oavsett händelseutvecklingen. Men till skillnad från allvarliga covidinfektioner finns inget snabbverkande vaccin mot gängkriminaliteten.
På 2020-talet har enskilda skjutningar och gänguppgörelser lämnat plats för en närmast industriell hantering av skjutvapen och sprängmedel, med en outtömlig reserv av barnsoldater som utförare. Åtalet mot elva personer som planerade ett mord i Gottsunda i juli visar hur det numera går till (UNT 13/11).
De två tonåringarna rymde från olika hem och fördes samman i en lägenhet i Uppsala. De krypterade chattarna visar att de inte visste något om automatvapen, bara att de skulle döda några i Gottsunda, ”alla utom han till höger på bilden”. Trots peppen från uppdragsgivarna, ”krigarnas krigare” och ”vi ska slakta dom” gick allt åt skogen, bara två skott avlossades. Nästa gång kommer de att vara bättre förberedda.
Det tillfälliga lugnet kan bero på flera saker, på förändringar i toppen av nätverken eller på att centrala personer kunnat gripas. Eller så har det till slut blivit problem med rekryteringen av barn. Ett tecken på det är ett inlägg i sociala medier för drygt två veckor sedan där Uppsalaungdomar erbjöds betalning för att utföra grova våldsbrott. Grundskolorna och gymnasierna gick ut och varnade föräldrarna för innehållet (SVT 28/10).
Det går att diskutera åtgärder mot den nya brottsligheten, hur den ska beivras och förebyggas, men inte dess existens. Efter många decenniers strutsbeteende finns en parallell samhällsstruktur på plats, uppumpad med miljarder från välfärdssektorn. Tjänster behöver utföras.
Med tanke på ekonomin den ökande arbetslösheten lär inte segregationen och utsattheten brytas de kommande åren, skolresultaten tar också tid att vända. Nya mördare kan tränas upp. Därför ska Soha Saad i Fullerö och Mogos Tesfemariam i Salabacke inte bara kommas ihåg, de bör också ligga högt på den dagliga agendan hos såväl medier som myndigheter.