Den senaste tiden har en rad företag engagerat sig för att förmå Facebook att ta bort material som anses innehålla desinformation och hatiskt innehåll från sin plattform. SJ och havredryckstillverkaren Oatly stoppade nyligen sina annonser på den sociala medieplattformen. Detta efter att hundratals amerikanska företag, däribland Coca Cola och Volkswagen, har gått ihop i uppropet #stophateforprofit och stoppat sina annonser på Facebook.
Företagsaktivismen har blivit alltmer framträdande de senaste åren, något som ofta brukar kallas “woke capitalism”. Multinationella företag som Ben & Jerry’s, Apple och Gillette har alla tidigare gjort sig kända för att lobba för diverse progressiva rättighetsfrågor. H&M har ställt sig bakom Black Lives Matter och donerade nyligen fem miljoner kronor till rörelsen.
Polariseringen sker i dag inte enbart inom offentligheten, utan även inom näringslivet. Detta trots att företag borde ha mycket lite att tjäna på politisk uppfostran. Till skillnad från den offentligfinansierade sektorn, tenderar företag inte att tjäna något på att politisera sin verksamhet. Genom politisk aktivism riskerar företag nämligen att tappa ett stort kundsegment och på så vis sina intäkter. De riskerar således att inte bli vidare långlivade.
Men vad är då anledningen till den ökade politiseringen inom näringslivet? Dels har politiska aktivister funnit en ny plattform att föra ut sina politiska budskap genom företags kommunikationsavdelningar. Politisk aktivism genererar dessutom uppmärksamhet från både likasinnade och meningsmotståndare: tänk SAS uppmärksammade reklam där de frågade “Vad är skandinaviskt på riktigt?” och svarade “Absolut ingenting”. Genom progressiva rättvisefrågor tilltalar företagen dessutom den köpstarkaste gruppen i samhället: nämligen den unga urbana medelklassen.
Den gamla vänstern brukade som bekant kritisera företag för sin lobbyism. Dagens nya identitetsvänster stöttar ironiskt nog storföretagen, lobbar för dem och köper deras produkter. Företagen driver ju deras kärnfrågor. Att dricka Oatly, att köpa en Appledator eller att konsumera H&M-kläder blir en revolutionär handling. Samtidigt undgår företag kritik från denna nya vänster. I stället hyllas de för sitt aktivistiska arbete. Identitetsvänstern och en stor del av näringslivet lever i dag alltmer i symbios. På så vis håller även näringslivet på att delas upp i politiska åsiktskluster. Och det är det ingen som tjänar på i längden.