Vågar Uppsalas politiker leda när det blåser snålt?

2025 blir på många sätt ett avgörande år för Uppsalas folkvalda. Inte minst vad gäller spårvägens framtid.

Det kommande året kommer att innebära stora utmaningar för Erik Pelling (S) och Therez Almerfors (M)

Det kommande året kommer att innebära stora utmaningar för Erik Pelling (S) och Therez Almerfors (M)

Foto: Johanna Färlin

Ledarkrönika2025-01-05 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I höst avgörs allt. Kanske. Om den tidtabell som kommunen räknar håller är det nämligen då någon gång som domen faller över planerna på en spårvägsbro över Fyrisån, mitt i Årike Fyris. Så lång tid borde tillståndsprocessen hos mark- och miljödomstolen ta, i alla fall om man jämför med hur lång tid det tog att få miljötillstånd beviljade för Flottsundsbron och Tullgarnsbron.

Om mark- och miljödomstolen däremot inte ger tillstånd till någon bro och beskedet blir detsamma i högre instanser faller hela Uppsalas spårvägsprojekt. Då om inte annat kommer kommunens rödgröna styre att prövas. Vad gör man om den spårväg som redan har börjat byggas inte längre kan bli av? Hur ska man då förklara den upprivna Dag Hammarskjölds väg för hårt prövade Uppsalabor?

Stalltipset är ändå att bron får godkänt, trots att den är över 850 meter lång och kommer att vara ett främmande inslag i den annars så stilla och natursköna miljön. Kommunen har inför ansökan samrått med såväl länsstyrelsen som en rad andra myndigheter.

Spårvägens fortsatta utbyggnad kommer utan tvekan att vara den stora politiska utmaningen under 2025, även om bron får klartecken. Byggprojektet kostar stora pengar och märks tydligt i Uppsalabornas vardag. Dessutom kommer fler hinder sannolikt att dyka upp: Uppsalaleran och pålningen kan orsaka problem. Och det finns fler känsliga miljöer som kommer att påverkas av bygget.

Något annat som inte försvinner med det nya året är skandalen inom hemtjänsten. Det tog ledande tjänstemän på äldreförvaltningen och de rödgröna politikerna lång tid att med kraft reagera mot de övergrepp som flera kvinnor vittnat om. I fallet med Elsa togs hennes larm inte på allvar med katastrofala följder. När allt sedan uppdagades, tack vare Elsas och hennes barnbarn Mimmis envishet, var det svårt att skaka av sig intrycket av att förvaltningsledningen mest vill tänka bort det obehagliga, att ”utreda” och sedan återgå till business as usual.

Den externa granskning som nu ska tillsättas måste få så stora befogenheter som möjligt, både vad det gäller vad den får granska, vilket vi nyligen tog upp på ledarplats (28/12 2024), men också i vad den föreslår.

Även om det innebär att man behöver fatta obekväma beslut måste kommunledningen våga följa rekommendationerna. Till exempel om det föreslår att tjänstemän bör avskedas. Det är lätt att fördöma hemskheter och att snacka, betydligt svårare att också agera handlingskraftigt.

Det är ju inte i medgång som det politiska ledarskapets prövas. Kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling (S) har fått utstå många hårda ord och påhopp från Uppsalabor och politiska motståndare, men både i fråga om äldreomsorgen och spårvägen kommer han att få chansen att visa sina belackare att de har fel.

Förhoppningsvis tar han den. Samtidigt som oppositionsledaren Therez Almerfors (M) tar chansen att tillsammans med det styre hon ska opponera mot också hitta lösningar och samförstånd som gagnar hela Uppsala.

Utmaningar saknas inte. Vid sidan om äldreomsorgen och spårvägen återstår även att hitta en långsiktigt hållbar lösning för skolbarnen som tidigare gått på Kajan Friskola. Otryggheten och gängbrottsligheten tar inte heller paus, även om det för stunden är lugnare, och flera kommunala och statliga åtgärder verkar ge effekt.

Det är svårt att sia om framtiden. Men en ska är nog säker: det kommer att bli ett utmanande år för Uppsalas politiker.