Attackerna kommer från alla håll! Statsminister Stefan Löfven överlevde med knapp marginal riksdagens misstroendeomröstning tidigare i somras. Redan då stod det klart att den stora utmaningen skulle bli höstens budgetproposition. Där skulle Vänsterns Nooshi Dadgostar formalisera sina krav. Där skulle Centerns Annie Lööf stå fast vid sin politik, samtidigt som hon dyrt och heligt lovat att aldrig ge något inflytande till V i förhandlingar om budgeten.
Med en månad kvar till höstbudgeten har Dadgostar presenterat sina krav om mer pengar till välfärden, skattehöjningar (i händelse av sänkningar), ökad ekonomisk jämlikhet samt reformerad a-kassa och sjukförsäkring. V-ledaren har medvind, både personligen och med goda opinionssiffror för partiet, och hon tänker löpa linan ut. ”Det ligger ett tungt ansvar på Stefan Löfven. Han kan gå till andra partier om han inte vill ha Vänsterpartiets acceptans”, säger hon till DN (20/8).
Allra först väntar dock interna stridigheter i regeringen. Hur sådana ser ut brukar man inte få veta i detalj. Varje parti i en koalitionsregering väntar normalt till presentationen med att gå ut och berätta vilket bra genomslag man fått för sina viktigaste frågor.
Men nu tar riksdagsledamoten och f d ministern Karolina Skog till orda och säger att Miljöpartiet kräver miljardinvesteringar till gröna innovationer för att släppa igenom budgeten. ”Vi har lånat pengar under hela pandemin. Vi står inför nästa kris, klimatkrisen, och behöver se den med samma ögon”, säger hon till Aftonbladet (19/8). Hon tillägger att det handlar om ”många, många miljarder” och att det finansiella ramverket ”måste gå att tänja på i kris”.
Nu är det inte säkert att pandemikrisen är över nästa år. Under alla omständigheter kommer inte klimatkrisen att vara det. Med den politiska karta som rådde i Sverige fram till 2014 hade det varit ett drömläge för en borgerlig allians att ta över makten nästa år, från ett rödgrönt styre som var på väg att överge arbetslinjen och allt som kännetecknar ansvarsfull ekonomisk politik.
Nu är läget som bekant ett annat. Löfven har gång överlevt vid makten genom att hota med högerspöket. Det är också den fråga han kommer att ställa till Lööf och Dadgostar inför riksdagsomröstningen om statsbudgeten senare i höst: Vad vill ni ha i stället? Om ni inte kommer överens avgår jag och släpper fram Ulf Kristersson (M) med stöd av Sverigedemokraterna!
Spekulationerna om vad som kan hända i budgetförhandlingarna har varit många. En analys går ut på att Annie Lööf (C) ska få sitt Januariavtal 2.0 (utan L) och att Vänsterpartiet ska tillfredsställas med politiska reformer som ligger utanför statsbudgeten. Men frågan är vad det skulle kunna vara. Den som lyssnar på Nooshi Dadgostar hör budgetmiljarderna fladdra iväg med varje andetag.
Den viktigaste faktorn inför den politiska hösten är ändå att valet närmar sig. Det betyder dels att få eller ingen är sugen på att gå till ett extraval, dels att varje parti måste profilera sig inför valet. För framför allt Liberalerna, men också Miljöpartiet, handlar valet 2022 om överlevnad.
På något vis kommer nog den redan från början historiskt svaga S-MP-regeringen att överleva ett åttonde och sista (?) år i Rosenbad. Men det betyder knappast lugn och ro inför hösten i S-högkvarteret. Någonstans finns gränsen för hur mycket man kan sälja sig för makten och behålla ett hyfsat förtroende hos väljarna. Löfvens budgetspagat för att få med extremerna V och (på många sakområden) C skulle överträffa allt han tidigare försökt sig på.