FrÄn utbildningsdepartementent och skolminister Lotta Edholm (L) kommer förslag pÄ att förÀndra friskolesystemet, men den viktigaste frÄgan berörs ej.
NÀr det för över 30 Är sedan blev möjligt att starta friskolor som via skolpeng kunde ta emot offentlig finansiering var det en frihetsreform. Det var ocksÄ starten pÄ en omvÀlvande tid för svensk skola.
Tanken var enkel: genom att garantera friskolorna kommunala pengar samtidigt som de förbjöds att ta ut elevavgifter, skulle det bli möjligt för alla att vÀlja skola. Inte bara dem med en stor plÄnbok. Man sÄg framför sig ett brett utbud av pedagogiska inriktningar, specialiseringar och en konkurrens som skulle vÀssa Àven den kommunala skolan.
Och det var eleverna som skulle bli vinnare.
NÄgra decennier senare har friskolorna blivit en etablerad del av det svenska skolvÀsendet. LÄngt över 200 000 elever gÄr antingen i en fristÄende grundskola eller gymnasieskola. Men med tiden har det ocksÄ blivit uppenbart att friskolesystemet inte blev vad dess tillskyndare hoppades pÄ.
Förra veckans besked frÄn Kajan Friskola att man vid Ärsskiftet lÀgger ner undervisningen för 54 barn med behov av sÀrskilt stöd visar plÄgsamt tydligt att saker inte stÄr rÀtt till. Fram tills nyligen har ju skolan varit ett exempel pÄ det fria skolvalets styrka: genom att ta emot barn frÄn flera olika kommuner har man kunnat specialisera sig och skapa en miljö dÀr eleverna trivs och fÄr det stöd de behöver.
Men plötsliga konkurser, glÀdjebetyg, obehöriga lÀrare och undermÄliga undervisningsmöjligheter Àr det fria skolvalets baksida.
Det gÄr inte lÀngre att blunda för att friskolesystemet mÄste ses över. Att göra stora förÀndringar borde vara som mest angelÀget för friskolornas tillskyndare. För om ingenting ordentligt görs Àventyras hela reformen. Om avarterna Àr för mÄnga och legitimiteten fortsÀtter att urholkas, finns ingen framtid för skolorna.
TyvÀrr vÄgar regeringen inte riktigt ta i frÄgan. Visserligen föreslogs i Tidöavtalet en rad ÄtgÀrder som signalerade hÄrdare tag. Bland annat utreds frÄgan om begrÀnsad vinstutdelning, Äterkrav av skolpeng och tydligare prövning av huvudman.
DĂ€remot vĂ„gar man inte ta i ersĂ€ttningsfrĂ„gan. En stor fördel för friskolorna Ă€r att de fĂ„r samma grundbelopp per elev som de kommunala skolorna, trots att de inte har samma skyldigheter. HĂ€r finns en viktig förklaring till varför det gĂ„r att kombinera vinst och bra undervisning â men ocksĂ„ varför skojare söker sig till branschen. Friskolorna överkompenseras i viss mĂ„n i förhĂ„llande till sina faktiska Ă„taganden.
Det Ă€r uppenbart att ersĂ€ttningssystemet mĂ„ste ses över â och att detta borde vara prioriterat av friskolornas försvarare.
Fallet Kajan visar ocksÄ att det inte borde gÄ att driva en friskola som vilket bolag som helst. Det kanske Àr företagsekonomiskt rationellt att lÀgga ner verksamheten mitt i lÀsÄret. Men pÄ ett mÀnskligt och moraliskt plan Àr det förkastligt. Det Àventyrar ocksÄ i praktiken den rÀtt till undervisning som alla svenska barn garanteras. Uppsala kommun kommer förstÄs att göra sitt yttersta för att hitta bra skolplaceringar, men att redan till vÄrterminen ge alla elever rÀtt stöd och en skolmiljö som fungerar kommer att bli svÄrt.
Med vÀnner som Aprendere AB, Kajans Àgare, behöver friskolans försvarare inga fiender. PÄ kort sikt mÄste huvudfokus vara att fÄ bolaget att tÀnka om, att riva upp beslutet och skjuta pÄ nedlÀggningen till efter lÀsÄrets slut. Det ger elever och förÀldrar en stunds andrum samtidigt som kommunen fÄr en rimlig chans att lösa skolfrÄgan.
PÄ lÀngre och mer övergripande sikt Àr det uppenbart att friskolesystemet mÄste förÀndras. I grunden. à tminstone om vi vill slÄ vakt om det positiva som reformen faktiskt har erbjudit.