Montego Bay, Jamaica. Mannen hade min väska i ett fast grepp och tog sig vant fram i folkvimlet på flygplatsen. Benen och hjärnan gick på högvarv. Vad var det han hade sagt? En något rostig bil i utkanten av parkeringsområdet. En två meter lång man håller upp bakdörren och visar ett garnityr med en del metall och en och annan glugg. Hur skulle det här sluta?
Varje resa kunde börja med en riktig blåsning. Det var valutor och valutakurser, skoputsare och andra utövare av olika skuggtjänster, med monumentala språk- och kulturskillnader som fond. Och inte minst transporter. Allt man hört och försökt ta reda på inför resan kunde när som helst ställas på ända. Oavsett klädsel, oavsett om kameran var väl undanstoppad, stod man i ankomsthallen med två skyltar i pannan: ”dollar” och ”lättlurad”. Så var det bara. På 1900-talet!
Minnena kommer tillbaka när jag läser om att taxikunder blir grundlurade på Arlanda 2024, att en resa till Stockholm kan kosta 5 000 kronor (UNT 14/12). Det hjälper inte att flygplatsen fått ordning på kön utanför, med alla bolag och friåkare. Swedavias väktare är chanslösa mot de svarttaxiförare som fortsätter att cirkulera bland nyanlända resenärer.
Branschorganisationen Svenska taxiförbundet vänder sig mot ”de avarter som uppstått” och vill ”skydda konsumenterna mot den fria prissättningen”. Kanske avses konkurrensen från Uber och Bolt, nyligen kallade ”skitbolag” av vd:n för Taxi Stockholm? I vilket fall är det ordning i kön utanför Terminal 5, där alla är överens om att det kostar 795 kronor att åka till Stockholm. Att köra svarttaxi, i privatbil eller med fuskskyltar som liknar de vanliga bolagens, är och har alltid varit kriminellt.
Det tar i dag mindre än en minut att ta reda på hur man tar sig från Arlanda till Uppsala eller Stockholm. Här finns tågtider och priser, motsvarande för bussarna. Taxi kostar 500-1000 kronor. Uber är lite billigare om du har tid att vänta. Hyrbilsbolagen radas upp med villkor och vad som eventuellt skiljer Sverige från andra länder. Lägg på en minut så vet du exakt hur långt tid det tar att cykla eller gå och vilken väg som är bäst.
Förutsatt att man är myndig finns egentligen inga skäl att bli lurad i dag. Det finns heller inga skäl för mer krångel i syfte att skydda en krisbransch som troligtvis lidit mer än andra av pandemin och inflationen.
Resan i Montego Bay slutade för övrigt vid en bensinmack i utkanten av stan med ”växling” av 50 amerikanska dollar. Det var i sammanhanget billigt och en lärdom som jag tog med mig och försökte dela med andra ryggsäcksresenärer. Troligen förgäves.