Idag är Sverige en fungerande stat om man lever i medelklassområden i de större städerna, men inte om man råkar bo i andra delar i samma städer. Parallellsamhällen kan låta tolerant, men är i själva verket uttryck för likgiltighet. I dessa utmanar klaner och kriminella nätverk statens våldsmonopol dagligen. Man driver in ”skatter” från affärsinnehavare och restaurangägare för att ge dem beskydd – mot sig själva. Rättsväsendet utmanas genom hot mot potentiella vittnen som inte törs träda fram.
Europa, i varje fall norra och västra, har under många generationer varit välsignade av att leva i fungerande stater. Där våldsmonopolet för militär och polis kunnat upprätthållas, makten underordnats lagarna och skatter effektivt drivits in. Och där staten genom lagstiftning och rättskipning allt starkare backat upp de med svagare kroppslig styrka, kvinnorna, för att ett jämlikare samhälle ska bli verklighet.
Kontrasten kunde inte vara större till de krackelerande stater varifrån många flyktingar men också andra invandrare har kommit under lång tid. Där man lever i en vardag som också den går många generationer tillbaka i vilken männen ständigt måste kunna försvara sig själva och sin familj, ibland mot just den stat som skulle ge skydd, ibland mot konkurrerande grupper. I sådana mänskliga djungler dominerar våld livet, patriarkatet blir starkt, och kvinnor blir villebråd om de saknar manligt beskydd och rör sig i det offentliga rummet. De olika erfarenheterna, att inbäddas i trygghet eller leva i ständig vaksamhet skapar olika mentaliteter, formar den mänskliga psykologin, alltså sättet att tänka, tycka och förhålla sig i tillvaron. De är sega, lever vidare, även i nya omgivningar, vilket forskning tydligt har visat.
”Ni var inte redo att ta emot män från länder som präglas av våld, och där tröskeln för våld är låg”. Det säger Ayaan Hirsi Ali, kvinnorättskämpe och författare i ett samtal om sin nya bok ”Villebråd” som handlar om situationen för kvinnor i Europa. På vad beror den bristen på beredskap? En övertro på att trygghetens mentalitet skulle slå rot av sig själv och en underskattning av kraften i alternativa ordningar, särskilt när staten inte tillmäts någon särställning.
Den europeiska mentalitet som till väsentlig del under en följd av århundraden formats mot bakgrund av en alltmer närvarande stat, är idag utmanad av en annan, framvuxen som en reaktion på att staten varit frånvarande och det enda man kan förlita sig på är familjen och släkten. Där Gudfadern, i Marlon Brandos oförglömliga gestaltning, väsande viskar att ”jag ska ge dig ett erbjudande du inte kan tacka nej till” till dem som inte har något val. Sverige, 2021.