Efter terrordådet mot civila israeler den 7 oktober har Turkiets president Erdoğan kallat Hamas för frihetskämpar. Sveriges utrikesminister Tobias Billström svarade på det med att han inte tänker "recensera" Erdoğans uttalande. För hur skulle det se ut?
Vår moderatledda regering har sin strategi för Natomedlemskap klar: Erdoğan måste hållas på gott humör, oavsett vad.
Hur eller ens om den svenska strategin fungerar verkar inte intressera. För varje nytt bisarrt krav Turkiet ställer lägger utrikesminister Tobias Billström och statsminister Ulf Kristersson bara in ytterligare en växel. Det hela hade kanske kunnat gå att skratta åt, om det inte vore så att människor drabbas av anpassningen till en auktoritär regim.
Journalisten Joakim Medin sätter i boken Kurdspåret (Verbal förlag) ljuset på en rad märkligheter. Sverige ska inte skicka människor till tortyr, ändå utvisats påstådda säkerhetshot till Turkiet. Som 22-årige Resul Özdemir, direkt utsatt för "grov tortyr" efter utvisning, rapporterade Sveriges Radio (29/4 2020). Anklagelsen om att han skulle ha varit en högt uppsatt PKK-ledare vid 17 års ålder ter sig absurd.
Journalister som tittat på fallen lyckas inte hitta belägg för påstådda terrorkopplingar. För som Medin konstaterar har Turkiet en lagstiftning som gör att ”nästan vem som helst kan bli – och blir – anklagad för att ha gjort sig skyldig till terrorbrott”.
En annan utvisad man, 32-årige Brusk som jobbade som barnskötare i Sverige och som saknar fästmön Lena och deras djur, berättar för Medin att ”Utrikesminister Tobias Billström sa till turkisk media att Sverige har lämnat ut tre terrorister till Turkiet. En av dem är jag”. Samtidigt kan Medin ta en fika med Brusk efter utvisningen – i Turkiet. Inte ens Turkiet ser nämligen honom – av Sverige klassad som säkerhetshot! – som terrorist.
Medin intervjuar även svenska medborgare som pekats ut, som en kvinna i Enköping. Hon jobbade på Kriminalvården men sökte jobb på Polisen, fick ett oväntat nej och kallades in på ”säkerhetssamtal” hos sin arbetsgivare. Hon hade stämplats som säkerhetshot för att hon på Facebook skrivit inlägg mot Islamiska staten, och uttryckt sympati för de kurdiska styrkorna som kämpade mot jihadisterna. Hennes morbror var soldat i de västallierade peshmergastyrkorna och mördades av IS. Hennes familj är varken från Turkiet eller har koppling till PKK.
Kvinnan vände sig till Justitieombudsmannen och fick rätt mot arbetsgivaren. Hon beskriver sig som ”übersvensk” och med liberala åsikter.
Det är också min bild, efter att ha följt henne på Facebook i flera år.
De skärpta terrorlagarna som Sverige har infört för att komma åt islamistisk terrorism riktas nu paradoxalt nog mot kurder som sympatiserar med PYD och YPG som stred mot IS. Medin visar hur dokument hos Migrationsverket, och förhörsutdrag från Säposamtal, tyder på det. Varför? Ska svenska myndigheter dela Erdoğans definition av terrorism?
I "Kurdspåret" berättar Medin också om sitt besök hos den kurdstyrda militärbasen K-1 i norra Irak, där han för några år sedan mötte soldater från bland annat Sverige och USA. På basen fick han veta att de även hade ”hundra PKK-soldater här”. Sedan lagen om utlandspioneri infördes vid årsskiftet kan Medin därmed dömas då Sveriges relation till andra stater (läs: Turkiet) kan ta skada av avslöjandet. Men som han själv konstaterar är journalistikens uppgift att granska.
Nog för att utrikespolitiken inte är en arena för principfasthet. Men vad blir kvar när vi skickar oskyldiga till tortyr och tiger när Erdoğan kallar Hamas-terrorister för hjältar?