Myndigheterna ska inte stå till svars

Pandemihanteringen kan bli en valfråga om regeringen fortsätter att mörka sitt arbete.

Morgan Olofsson, kommunikationsdirektör vid MSB, på pressträffen.

Morgan Olofsson, kommunikationsdirektör vid MSB, på pressträffen.

Foto: Claudio Bresciani

Ledarkrönika2022-01-20 16:39
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skiftet i pandemin kan inte åskådliggöras tydligare än vid myndigheternas pressträff på torsdagen. ”Jag har en fråga till MSB…”, inledde journalisten från Ekot. Under 2020 gick nästan alla frågor till Folkhälsomyndigheten - vad händer med coronaviruset och vad ska vi göra? Efter hand kom Socialstyrelsen in i bilden, med frågor om vårdbelastningen.

Det största hotet 2022 är inte sjukdomen i sig, utan samhällseffekterna av den mildare men väldigt stort spridda omikronvarianten. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bidrar då med att peka ut särskilt viktiga samhällsfunktioner, som ser till att det finns vatten i kranen, el i kontakten samt styr- och ledningsfunktioner på en rad områden.

MSB och FHM beslutar att ta bort karantänsreglerna för dessa, samt att lätta på reglerna för andra så att fler kan gå till jobbet även om någon därhemma är sjuk. Förutsatt att de är friska, förstås. Det är en helt riktig åtgärd med tanke på rapporter om 50-60 procents sjukfrånvaro i vissa kommuner och att 3 000 polisanställda var sjuka eller i karantän på onsdagen (Sveriges Radio).

Det kräver is i magen att skicka ut smittade i samhället igen, även med förbehållen att de ska testa sig på arbetsplatsen och att de känner sig helt friska. ”Problemet” med omikron är ju att så många fullvaccinerade utan vetskap bär på smittan. Men is i magen är just vad som krävs för att komma ut på andra sidan. Eller ”nerver av stål”, som professor Glenda Gray uttryckte det. Hon är ordförande i Sydafrikas medicinska forskningsråd.

Flera länder ligger före Sverige i omikronvågen, även till exempel Danmark, Storbritannien och USA. Det är en trygghet då det finns utrymme att följa utvecklingen i dessa länder och rätta till eventuella misstag.

Misstag, ja. Det har förstås begåtts tusentals under kampen mot ett helt nytt virus. Den 25 februari ska Coronakommissionen i sin slutrapport beskriva hur landets ledning fungerat under pandemiåren. ”Alldeles för tidigt”, enligt Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg, som jämför med tsunamin 2004 och ser rapporten mer som ett försök att få bort S-regeringen (18/1).

Regeringen vill säkert också skjuta upp rapporten. Åtminstone vill man inte låta kommissionen ta del av anteckningarna från 149 möten på regeringskansliet, vilket SvD:s ledarsida beskrivit väl (18/1, 20/1).

Men det finns, eller det ska åtminstone finnas, någon som bär det yttersta ansvaret. Pandemin började inte med FHM och den slutar inte med MSB. Regeringen leder landet och måste stå till svars, alldeles oberoende av var i mandatperioden man befinner sig.