“Till att börja med vill vi införa fler övervakande åtgärder”, säger Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard under en pressträff om partiets migrationspolitik (22/10). Det är talande för Moderaternas politik numera, där man inskränker på friheten på flera fronter med motiveringen att hårdare tag behövs i allt från kriminal- till invandringspolitik.

Det är också så de motiverar sitt förslag om att de som fått utvisningsbeslut ska övervakas elektroniskt med fotboja. De vill alltså frihetsberöva människor som inte har begått brott.  

Det är ett problem, menar Moderaterna, att alltför få utvisningsbeslut verkställs. Det har de rätt i, för ett land som har en reglerad migrationspolitik – vilket Sverige har – är förstås en av förutsättningarna att verkställandet av utvisningsbesluten fungerar. Men inga problem i samhället går att helt eliminera, och då måste man avgöra hur långt man är villig att gå. Moderaterna är villiga att gå rätt långt.  

De presenterar ett par helt nya förslag, som exempelvis informationsplikt – att myndigheter och kommuner ska ha en skyldighet att rapportera till Migrationsverket när de påträffar en person utan uppehållstillstånd. Moderaterna motiverar det med en aversion mot skuggsamhället, “som är starkt förknippat med kriminalitet, social utsatthet och lidande”, säger Malmer Stenergard.  

Men som alltid när man vill markera mot något – eller några – finns en baksida: att man alienerar människorna man försöker komma åt. Liknande lagar i USA har till exempel lett till att många av dem som stannat i landet utan rätt att göra det låter bli att anmäla brott, skyr kontakt med myndigheter och puttas allt längre ut i det så kallade skuggsamhället.  

Just de människor som lever nära kriminalitet är dessutom just de människor som man framför allt skulle önska hade förtroende för myndigheterna, vilket undergrävs om Moderaterna får igenom sitt förslag.

Men det som skaver mest med Moderaternas nya migrationspolitiska förslag är hur de motiveras: man vill prioritera folk som faktiskt har skyddsskäl framför dem som stannar i landet trots utvisningsbeslut, som att det skulle vara den politiska avvägning Moderaterna står inför. Om det vore fallet skulle Moderaterna ha kvittat alla sina migrationsrestriktiva åtgärder mot åtgärder som hjälpte dem som har störst behov av skydd.  

Det gör de inte. För motivet är det motsatta – man vill i ett av världens rikaste länder, som ligger på EU:s miniminivå för flyktingmottagande, än mer begränsa möjligheterna för flyktingar att komma hit och att stanna här. Moderaterna må ha rätt i att för få utvisningsbeslut verkställs i Sverige, men motiveringen till förslagen handlar om någonting annat.