Som tonåringar fick vi i min gymnasieklass på Lundellska skolan göra en studieresa till ett koncentrationsläger från andra världskriget. Obehagligt, tyckte vi förstås på plats i de bevarade lokalerna där så många människor hade avhumaniserats och mördats. Men det var viktigt att se.
Dessa Förintelseresor som ordnas för ungdomar, alla föreläsningar som Förintelseöverlevare har hållit i svenska skolor, all litteratur och annan kunskapsspridning, har betydelse.
Dels är påminnelsen viktig för direkt drabbade eller deras barn och barnbarn. Ingen vill få sin släkthistoria, i synnerhet inte om den innehåller folkmordsförsök och grymheter, förnekad. Men den ständiga påminnelsen är också viktig för hela samhällen. Länder som försöker försköna eller radera mörka delar av historien är farligare platser.
Historien kan också lära oss att se samtiden med tydligare glasögon. Antisemitismen lever kvar, här som i flera andra delar av världen.
Judar är utpekade måltavlor för såväl vit makt-extremister som våldsbejakande islamister.
I höstas sköts två personer ihjäl vid en synagoga i Halle i Tyskland. Den högerextrema gärningsmannen hade försökt tränga sig in i den fullsatta synagogan, där firandet av Jom Kippur pågick. Fler människor hade med andra ord kunnat dödas om han hade lyckats ta sig in.
I december sköt två extremister ihjäl fyra personer i Jersey City i USA. En judisk butik var mål för attacken. Även i Kalifornien sköts en person till döds när en gärningsman attackerade en synagoga. Året dessförinnan hade högerextremisten Robert Bowers skjutit ihjäl elva personer, skrikandes "alla judar måste dö", i synagogan i Pittsburgh.
I början av 2015 sköt den islamistiska terroristen Omar El-Hussein ihjäl vakten Dan Uzan utanför den stora synagogan i Köpenhamn, efter att ha försökt ha ihjäl bland andra den svenske konstnären Lars Vilks. Några veckor innan dess hade islamistiska terrorister mördat fyra personer i en judisk matbutik i Paris, två dagar efter terrorattentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo.
För såväl vit makt-terrorister som islamistiska terrorister "räcker" det med att judar är judar, för att de ska vilja döda dem.
Även här i Sverige har vi sett obehagliga händelser på senare år. I Göteborg attackerades synagogan med molotovcocktails. En imam i Helsingborg fälldes för att ha ropat att judarna är ”apornas och svinens avkommor”. På Möllevångstorget i Malmö ropades det hotfullt att man skulle "skjuta judarna" under en propalestinsk manifestation.
Listan över antisemitism kan dessvärre göras lång.
Inte undra på att många europeiska judar upplever oro. Enligt EU:s stora studie ”Experiences and perceptions of antisemitism”, baserad på svar från 16 000 europeiska judar, menade nio av tio att antisemitismen ökat de senaste fem åren. En tredjedel av de svenska judarna i studien uppgav att de på senare år har funderat på att lämna landet. Nästan lika många, 30 procent, svarade att de själva hade utsatts under det då senaste året.
I Sverige var det vanligaste svaret om förövare att det var en person som uppfattats som en ”extremistisk muslim” (40 procent), men även personer som uppfattades ha vänsteråsikter (27 procent) eller högeråsikter (18 procent) märktes bland svaren. Antisemitismen kommer från många olika håll.
Förintelsen är en del av europeisk historia som generation efter generation behöver lära sig om. Vi ska minnas det fruktansvärda och samtidigt se dagens mörka moln. Hatattackerna och dåden mot judar är ett underbetyg för hela vårt samhälle.