Från och med 2021 kommer riksdagen att betala ut fyra miljarder i bidrag till pensionärer med lägre pension, med en allmänpension på 9 000-17 000 kronor. Det kallas ett pensionstillägg men är inget annat än ett bidrag, på upp till 600 kronor i månaden, utan någon som helst koppling till tidigare lönearbete.
Syftet med Pensionsgruppens beslut är att minska ”respektavståndet” mellan den här gruppen och de som inte arbetat alls. Garantipensionerna har höjts och därför kommit betydligt närmare gruppen som kan ha arbetat i 40 år, men med en lägre lön. Det kan inte dölja att det övergripande syftet är att Socialdemokraterna måste få igenom sitt vallöfte om ”höjda pensioner” och därmed sluta läcka väljare från LO-leden till SD.
Skadorna för det svenska pensionssystemet kan bli irreparabla. Stoltheten i mitten av 1990-talet var befogad, då partier på båda sidorna av blockgränsen kom överens om ett system som var hållbart på sikt, kopplat till den egna inkomsten men också till utvecklingen i den svenska ekonomin och till medellivslängden.
Från 2007 har ilskan hos pensionärerna växt. Först fick den arbetande befolkningen lägre skatt genom jobbskatteavdragen, sedan kom den globala finanskrisen och slog mot ekonomin. Den så kallade bromsen slog till och pensionsutbetalningarna sänktes 2010, 2011 och 2014. Det förstnämnda hade inget med själva pensionssystemet att göra, det andra innebar att det fungerade som det skulle. Men sammantaget minskade ändå förtroendet.
Garantipensionen är också utanför kärnan i systemet, utan koppling till arbete. Men debatten om ”fattigpensionärer”, kvinnor som inte jobbat alls utan tagit hand om man och barn, har gått hög. Nyligen krävde S-utbrytarna Reformisterna 5 000 kronor mer i månaden för den här gruppen (Expressen Debatt 8/3).
Till skillnad från skattenivåer och garantibelopp slår det nya beslutet rakt mot pensionssystemets kärna. Under 25 år har ”pensionspyramiden” trummats in i befolkningen: allmänpensionen som betalas in när man jobbar, tjänstepensionen och överst eventuellt eget sparande. Incitamenten att se över sin pension ruckas nu. Budskapet är i stället att vänta till 65-årsdagen och kräva ”högre pension”.
Respektavståndet till garantipensionärerna kommer att ifrågasättas igen, var så säker. Och redan nu kan den som har mer än 17 000 i allmänpension ryta till. Vad var meningen med att ligga i, jobba extra och försaka annat?
Socialdemokraterna har alltså fått igenom sin hjärtefråga, som ska lugna breda grupper LO-väljare. Av de fem övriga partierna i Pensionsgruppen finns regeringspartnern MP och de två samarbetspartierna C och L. Så länge Januariavtalet ligger kvar handlar det naturligtvis om att ge och ta. Pensionsgruppen riskerade att spricka då M och KD i stället krävde sänkt skatt för pensionärer, men för en dryg vecka sedan (5/3) gick de med på förslaget.
Förklaringen är drygt två miljoner väljare, en mycket röststark grupp. Allianspartiernas åtta år vid makten (2006-2014) präglades starkt av arbetslinjen för alla i arbetsför ålder, men också av en rädsla för att stöta sig med gruppen äldre som gång på gång fick sänkt skatt och även kompenserades på andra sätt, till exempel då bromsen slog till första gången 2010.
Pensionshöjningen 2021 är bara början. ”Det är en tillfällig lösning som äts upp av inflation och hyreshöjningar inom några år”, säger SPF:s ordförande Eva Eriksson (Expressen 4/3). Vilket budskap kommer liberala partier att ha i valet 2022? Arbetslinjen är kastad över bord sedan länge, och nu ryker också det hållbara pensionssystemet.