SVT rapporterar att det i bara Uppsalas skolor dagligen slängs omkring 1,5 ton mat (21/12). Var sjätte skollunch i landet åker ner i soporna. 

Livsmedelsverket kartlägger matsvinnet, eftersom det ingår i ett Agenda 2030-mål att halvera svinnet. Myndighetens projektledare Karin Fritz säger till SVT att "miljön i skolmatsalen" leder till att maten slängs. Hon hävdar att vi måste "sluta skuldbelägga eleverna".

Förlåt en "tänk på barnen i Afrika-moralist" (eller tänk på barnen i Kurdistan, som jag ofta fick höra hemma). Men det är just skuldbeläggning som behövs. 

Att ta mer på tallriken än man äter upp är slöseri. Matsvinnet är dåligt för miljön. Och det är respektlöst mot alla som arbetar i matsalen, mot alla som jobbar och sliter och betalar skatt, och mot maten som sådan. Att så mycket mat slängs från tallrikarna beror inte på "miljön i skolmatsalen", det beror till stor del på bortskämdhet.

När jag började årskurs 1 i Årstaskolan kontrollerade vår fröken Karin och andra lärare våra tallrikar och brickor. Vi var tvungna att äta potatis, som nog nästan alltid serverades på den tiden. Det gällde alltså att ha potatisskal att visa upp, innan man kunde lämna skolmatsalen. 

Några år senare fanns om möjligt ett filpaket och cornflakes i ett hörn, för elever som inte ville eller kunde äta den varma maten som serverades. 

Dagens skolmatsalar påminner mer om restauranger med flera olika alternativ.  

Häromåret rapporterade Dagens Nyheter om att kraven på specialkost har "ökat markant" (6/1 2020). Individuella önskemål, religiösa krav, politiska krav som att maten ska vara ekologisk och lagad på plats, listan är lång. Det börjar bli ohållbart, larmade kommuner.   

Som man bäddar får man ligga.

Sverige är ett av få länder med avgiftsfri skollunch. Skoleleverna borde få lära sig det hårda arbetet bakom, om skattesystemet, om hur bra det är att alla barn - oavsett hemförhållanden - kan få äta sig mätta på näringsrik och lagad mat i skolan. Är det för mycket begärt av skolelever att inte ta mer på tallriken än vad de äter? 

Vuxna, som förr sade åt barn att äta det som erbjuds, har bytts ut till vuxna som inte vill eller orkar säga åt barn som behandlar bra mat som skräp. Att påminna om "barnen i Afrika" verkar vara helt ute. I stället för att uppfostra blivande medborgare, som förstår värdet av mat, behandlas skolbarn som kräsna kunder med rätt att klaga, kräva och slänga.

Sluta skuldbelägga eleverna, säger ansvarig på Livsmedelsverket. Jag önskar att vi ens hade börjat.