Det är någonting med sensommaren. Staden som nyss varit lugn och stilla fylls med människor igen. Semestern är över, skolan börjar och studenterna återvänder till sina lärosäten. Sedan är det förstås något annat som också återkommer: en havererad tågtrafik.
För när jobb- och studiependlingen till och från Uppsala inleds, ökar också belastningen på järnvägsnätet och tågen. Och som vanligt klarar de inte av trycket.
Här är ett axplock av rubriker från UNT de senaste veckorna: ”Signalfel orsakade förseningar i tågtrafiken”, ”Olycka orsakade förseningar – andra dagen i rad”, ”Signalfel i tågtrafiken – risk för förseningar”, ”Växelfel orsakar förseningar i tågtrafiken”. Närmast övertydligt.
Efter att trafiken under flera år präglats av stora störningar sade visserligen regionen i vintras upp avtalet med MTR om att driva Mälartåg. Transdev, som tidigare kört Upptåget, fick överta ansvaret. Kanske blir det lite bättre i vinter, men varken Mälartågs eller SJ:s resenärer ska hoppas på för mycket.
Anledningen till de ständiga förseningarna och trafikstörningarna handlar ju egentligen bara till viss del om vilken operatör som kör tågen. Att järnvägstrafiken är avreglerad är också bara i bästa fall en delförklaring. Även helstatliga tåg hade fått stå stilla till och från Uppsala.
Det spelar ju ingen roll vem som äger tågen om själva järnvägen är i ett relativt risigt skick. Detsamma gäller den lokförarbrist som orsakade många inställda tåg, den tar ju inte hänsyn till vem som ansvarar för driften.
Den bistra sanningen är det under flera decennier satsats alldeles för lite resurser på våra järnvägsnät. Och även om man börjar att rusta upp nu, dröjer det länge innan man hinner åtgärda alla brister.
Svenskt Näringsliv brukar tala om att det finns en infrastrukturskuld, det vill säga hur stor kostnaden är för de upprustningar av väg- och järnvägsnät som måste göras. Skulden uppgår till omkring 70 miljarder kronor och beräknas öka till 100 miljarder om tio år, om inte omfattande insatser görs.
Fyrspårsavtalet beskrivs ibland som en ödesfråga för Uppsalaregionen. Och så är det. Det är också därför som både Uppsala och Knivsta har förbundit sig att bygga så många nya bostäder som sin del i avtalet. Men en minst lika stor fråga, om än lite tristare, är att göra något åt personalbristen, dåliga spår, växlar och signalsystem. För även med två spår måste tågen komma och gå enligt tidtabell.
Fråga bara alla Uppsalabor som nyss kom hem från semestern – till tågkaoset.