226 gånger användes pyroteknik på studenternas under 2024.
På Studenternas i Uppsala har pyroteknik förekommit 226 gånger under det gångna året. 130 av fallen stod Sirius fans för medan bortafansen bidrog med 96 fall.
Svensk läktarkultur är internationellt erkänd som en av de bästa. Det är liv, engagemang och folkfest när det spelas i Allsvenskan. Trots att fotbollen som spelas inte alltid håller samma kvalitet som hos andra ligor på kontinenten. I svensk fotboll finns det själ och hjärta.
En del i det är tifon, halsdukar och sånger. En mer kontroversiell aspekt är den pyroteknik som ofta bränns av under matchernas gång. Trots att det är mycket vanligt förekommande är det olagligt.
Intuitivt förstår man varför. Den kanske vanligaste formen av pyroteknik är bengaliska eldar, en liten pinne man håller i som antänds och brinner hett och ljust med en kraftig rökutveckling. Att stoppa sådana i händerna på supportrar inne på en packad läktare kan ju i teorin inte leda till någonting annat än skador.
Men trots den ganska rimliga logiken är skador relativt ovanligt. De sker absolut men med tanke på att det eldades runt 7 700 pyrotekniska pjäser i allsvenskan förra året är det relativt få som skadas. Det är dessutom när det sker oreglerat och laglöst.
Även om relativt få skadas händer det fortfarande, det kan dessutom upplevas som obehagligt av mindre frekventa besökare när det eldas och smäller. Det kan störa ordningen och det är inte ovanligt att matcher måste pausas för att någon kastar in någonting på planen.
Trots det vittnar både polisen och klubbarna om att det är mycket svårt att göra någonting åt stöket, trots åratal av försök. Det borde gå att hitta en bättre lösning än ett förbud som inte betyder någonting i praktiken. En lösning som faktiskt åstadkommer det alla är ute efter. Att kunna ha kvar en stark och levande läktarkultur samtidigt som vi minimerar skador.
Att tillåta bengalsik eldar gör också att man kan reglera dem och göra upplevelsen säkrare för alla.
Den kanske bästa lösningen hade varit att släppa charaden och tillåta bengaliska eldar, fast under ordnade former. Om man slutar med nolltoleransen kan man i stället se till att det finns vettiga regler på plats. Till exempel kan man designera specifika zoner inne på arenan där pyroteknik tillåts och med andra ord freda de som tycker att det känns obehagligt att stå bredvid någon som eldar.
Man kan också bestämma vilka typer av bengaliska eldar som är okej och inte. Det finns de med rökbildning som är betydligt mindre och de som inte brinner lika varmt. Med lite koordinering kan man nog också se till att eldandet sker under specifika tider.
Att få till en lösning där alla blir nöjda är inte omöjligt, det krävs bara några lagändringar och fungerande dialog mellan klubbar, polis och supportrar.