Regionen räknar på att tjuvåkandet kostar 40 - 50 miljoner per år.
Det är lätt att vara arg på tågbolag, de gör sig nästan ständigt förtjänta av kritik. Att skära ner på antalet avgångar, vara kroniskt sena och att ge ut kontrollavgifter till folk med giltiga biljetter får det nog att brinna lite i de flestas huvuden. Därför är det extra viktigt att faktiskt erkänna när det händer någonting bra. Regionens tilltänkta biljettspärrar på tågstationen har potential att bli riktigt bra. Men det finns också riktigt stora orosmoln på horisonten.
Plankning är ett problem i miljonklass. Regionen räknar med att ungefär åtta procent av resenärerna åker utan biljett. Det låter inte som så mycket kanske men det försvinner 40 – 50 miljoner kronor per år för att folk sätter sig på tåget utan biljett.
Eftersom Uppsala växt så kraftigt – och därmed antalet pendlare till Stockholm – så räcker inte längre de tågvärdar som i dag kontrollerar resenärernas biljetter till. En potentiell lösning hade såklart varit att anställa fler tågvärdar. Det försvåras dock både av faktumet att det redan i dag är svårt att fylla de positioner som finns, samtidigt som personalkostnaderna hade skjutit i höjden för att anställa så många som hade krävts.
Behovet av tågvärdar kommer dessutom att öka drastiskt i och med att Mälartåg tar över de avgångar som SJ har frånsagt sig. Lösningen blir i stället ett mindre personalintensivt system.
Att sätta upp biljettspärrar på Uppsala centralstation är inte helt okomplicerat, den första frågan som uppstår är såklart vart de rent fysiskt ska vara. Ska de kanske in direkt efter rulltrapporna? Eller ska det vara en liten grind vid varje tågdörr vid varje enskild plattform? Vad händer med plattformarna som man inte kommer åt via rulltrapporna? Ska Stockholmsavgångarna inte kunna gå därifrån?
Även om personalkostnaderna kan sänkas drastiskt av den här åtgärden så kommer de inte försvinna helt, om man inte ska automatisera spärrarna helt, vilket hade varit en mycket dålig idé. Det kommer alltid uppstå strul och att få hjälp av en faktisk människa kan vara helt nödvändigt för att hinna med tåget.
Att införa biljettspärrar är en potentiell lösning, men det kan gå väldigt fel.
Just att hinna med tåget kan också presentera ett enormt problem ifall det helt plötsligt blir anstormning och uppbackning i spärrarna. Att beta av tre barnfamiljer med barnvagnar och fem resenärer vars Movingoapp strular som måste gå genom grinden som opereras av en människa kan ta sin lilla tid.
Men lyckas man undvika alla dessa fallgropar så kan ett spärr-system gå som på räls. Det kommer att bli en initial kostnad på att bygga själva systemet på mellan 100 och 150 miljoner kronor, varpå att underhålla det kommer att generera en nota på mellan 10 och 15 miljoner kronor årligen. Men om de beräknade intäkterna på mellan 40 och 50 miljoner, plus det man kan spara in på personalkostnader, materialiserar sig så kan spärrarna rätt så fort bli en lönsam affär för skattebetalarna.