Trenden är tydligast i Stockholm. Förra gången en socialdemokratisk regering förlorade valet och lämnade över makten till M-ledd ministär var 2006. Då röstade 46,8 procent av väljarna i Stockholms stad på Moderaterna (37,2 procent) och Folkpartiet (9,2 procent), medan bara 24,4 procent valde att lägga sin röst på Socialdemokraterna.
16 år senare valde bara 26,3 procent M och L, medan 29,5 röstade på S.
Samma mönster går igen i Uppsala. När alliansen vann makten för första gången valde 39,3 procent av Uppsalaborna att rösta på M (26,4 procent) eller FP (12,9 procent), medan bara 25 procent av rösterna tillföll S. För 2022 var siffrorna 22,9 respektive 27 procent.
Det har skett ett tydligt skifte i hur man röstar i våra storstäder. Från att ha varit starka fästen för Moderaterna och Liberalerna (Folkpartiet) har Uppsala och Stockholm blivit rödare. Efter att ha haft en nedåtgående trend under hela 2000-talet har utvecklingen vänt för Socialdemokraterna.
Till viss del kan det så klart handla om att man har vunnit tillbaka tidigare väljare, men en stor del av ökningen har en annan förklaring: den urbana liberala medelklassen har börjat överge sina tidigare favoritpartier till höger om blockgränsen.
Förändringen i rödgrön favör gör att Sverige närmar sig situationen i de flesta andra västeuropeiska länder, där storstäderna traditionellt ligger mer till vänster, medan landsbygden lutar åt höger. Det skifte som sker nu kan få stora konsekvenser för de borgerliga partiernas möjlighet att vinna val i framtiden.
De svenska storstadsväljarna samlar en stor andel av landets röstberättigade och att segra där är viktigt för att vinna valet nationellt. Med en starkare borgerlighet i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala hade årets riksdagsval inte blivit lika jämnt.
Det här borde stämma till eftertanke för de borgerliga partierna, särskilt de som gör anspråk på att vara liberala. SD-frågan är uppenbart mycket känsligare för storstadsväljare än för väljare i mindre orter. Kopplingen till Sverigedemokraterna har gjort att både Liberalerna och Moderaterna har uppfattats som betydligt mer konservativa än vad de sakpolitiskt är.
Utvecklingen visar också att framför allt det moderata närmandet till SD, och Liberalernas kluvna hållning till detsamma, är ett konservativt stickspår. För att åter kunna växa måste partierna hitta tillbaka till en politik som också tilltalar den urbana medelklassen.
Annars kan årets valseger för Ulf Kristersson paradoxalt nog bli inledningen på en lång ökenvandring.