“De som tidigare saknade en tydlig kompassriktning och ordet ‘liberalkonservatism’ kommer inte att bli besvikna på det nya idéprogrammet”, försäkrar Christofer Fjellner till Svensk Tidskrift (6/11). Han har varit ordförande i programkommittén som i helgen släppte ett förslag till idéprogram för Moderaterna – “Frihet och ansvar”. 

Men lite besviken kan nog läsaren bli. Idéprogrammet är förvisso intressant, men – precis som liberalkonservatism som ideologi – säger det inte så mycket. En stor del går åt att beskriva vad liberalkonservatism är; en tradition “som utgår från individens okränkbara värde och frihet, men också från de gemenskaper som ger våra liv innehåll och som utgör grunden för samhällets pluralism och stabilitet”. 

Man vill alltså värna de institutioner som fungerar, men ha liberalism som ledstjärna. Hur skiljer sig det från vilken icke-revolutionär liberalism som helst, egentligen? 

Trots att programmet på det stora hela är fritt från de populistiska strömningar som i övrigt verkar prägla det moderata partiet, finns en del formuleringar – och avsaknad av formuleringar – som läsaren bör reagera på. 
I stycket om Moderaternas “tidlösa kamp mot kollektivismen” tar man upp kampen mot islamism och identitetspolitik, men inte mot högernationalismen. Det utelämnandet verkar onekligen konstigt, särskilt som Centrum mot våldsbejakande extremism i augusti släppte en rapport där de tydligt varnade för hoten från den svenska radikalnationalismen (DN 25/8).

Vad gäller invandringspolitiken reagerar man som läsare givetvis på den felaktiga meningen att “integration inte är en dubbelriktad process”, eftersom det är just det den är. Förespråkar man en enkelriktad process hade “assimilation” varit ett ärligare ord. 

Dessutom menar man att ett svenskt medborgarskap bör ha “tydliga krav på ett hederligt levnadssätt”. Jag skulle vilja passa på att påpeka att det är oförenligt med ett fritt samhälle att kräva att folk ska ha en viss livsstil. 

Med de reservationerna är ändå idéprogrammets övergripande fokus på självbestämmande, självförsörjning och värnandet av de demokratiska institutionerna och ett fungerande rättsväsende välkommet. 

Förhoppningsvis innebär det att partiet i framtiden inser att dess ensidiga fokus på att sända signaler om hårdför kriminalpolitik, ofta sammanblandat med migrationspolitiken, i förlängningen riskerar att underminera just rättsstaten. Ett exempel är M:s tidigare förslag att de som fått utvisningsbeslut ska övervakas elektroniskt med fotboja. Det är alltså att frihetsberöva personer som inte har begått brott – ett förslag som signalerar varken frihet eller ansvar.