Svenskarna lever allt längre och framförallt har det blivit vanligare att människor lever ett aktivt liv långt upp i åren. En hel del fortsätter att arbeta trots att de är över 70. Andra fyller sitt pensionärsliv med resor, nya intressen, politik eller föreningsliv. Förväntningarna från samhället på hur länge vi ska bidra till med vår arbetsinsats har dessutom ökat.
Gång på gång markeras det från politiskt håll att de som i dag är i medelåldern kommer att behöva arbeta långt efter 65 för att få en rimlig pension och för att vi gemensamt ska kunna täcka den gemensamma försörjningsbördan. 2020 höjdes rätten att arbeta kvar på sin arbetsplats från 67 till 68 års ålder och 2023 kommer en ytterligare höjning till 69 år. I dag befinner sig var 5 person mellan 65-74 fortfarande ute på arbetsmarknaden. Livet är med andra ord långt ifrån slut när man fyller 65. Tyvärr är dock en hel del lagar och regler fortfarande utformade som att det var så.
Till exempel finns det en skarp gräns i LSS-lagen som anger att bara den som beviljats stöd före 65-årsdagen har rätt till personlig assistans som äldre. Det personliga stödet kan inte heller utökas efter att man fyllt 65. Även rätten till hjälpmedel försämras. Över en natt förvandlas människor från individer till ett gammalt köttberg som samhället utan att blinka knuffar ned för ättestupan. Eller i alla fall i knät på socialtjänsten.
En aktuell granskning som SvD gjort visar hur grymt dagens regelverk bland annat drabbar människor som insjuknar i ALS när de är runt 65. En ansökan till Försäkringskassan som kommer in en dag för sent kan avgöra en familjs hela tillvaro. Det är inte rimligt.
I SvD (23/6) säger överläkaren Caroline Ingre som arbetar med ALS-patienter på Karolinska i Stockholm om dagens LSS-lagstiftning: "Patienterna diskrimineras, åldersdiskrimineras. Vi inom hälsoprofessionen kan inte utgå från det medicinska behovet, utan vi måste utgå från patientens ålder på grund av de lagar som stiftats. Man undrar om de som stiftade lagen förstår konsekvenserna."
Att som funktionshindrad kunna leva ett aktivt liv och inte tvingas förlita sig på att familjen alltid ska ställa upp eller anpassa sig efter hemtjänsten kan vara lika viktigt för den som är 67 som den som är 37, oberoende av när nedsättningen uppstod.
I linje med ökad livslängd och att samhällets krav på den äldre delen av befolkningen förändrats måste därför LSS-lagen uppdateras så att årsrika har samma rättigheter som alla andra. Vem som har rätt till personlig assistens bör avgöras utifrån behov och individuell prövning, inte på grundval av ålder.