Går Uppsala kommun mot en alldeles egen decemberöverenskommelse 2022? De fyra allianspartierna litar i alla fall på att Sverigedemokraterna och Utvecklingspartiet demokraterna (UP) ska släppa fram deras styre och budget utan att få någonting konkret i utbyte. Varför inte, resonerar alliansen, när de två partierna slipper allt vad spårväg och vänsterpolitik heter.
Ja, varför inte? Kanske för att SD kan vara notoriskt opålitliga? Kanske för att UP-ledaren Stefan Hanna, som med buller och bång uteslöts ur Centern, äntligen känner att han fått ett avgörande inflytande över kommunpolitiken i Uppsala? Kommer minst nio av dessa sammanlagt tio ledamöter att snällt och tyst trycka på ”ja” i fyra år? Omöjligt är det förstås inte, men ingen vet och detta är definitivt den största svagheten med ett kommande alliansstyre.
Det finns styrkor också. Allianspartierna gillar varandras politik och de gillar varandra. Som de fyra gruppledare som strålade tillsammans i Rådhuset i centrala Uppsala på tisdagsmorgonen. Therez Almerfors (M), Ehsan Nasari (C), Jonas Segersam (KD) och Jennie Claesson (L) hade inte badat badtunna men väl ätit rabarberpaj. Och pratat politik, kommit överens.
Det känns nästan oförskämt att påminna om att väljarna i de tre senaste valen, på alla nivåer, inte belönat denna politik och samsyn – att man blivit beroende av blocköverskridande samarbete alternativt någon form av stöd från SD, i Uppsala nu även UP.
Den största fördelen med alliansen vid rodret i Uppsala kommun är att det väntar en djup lågkonjunktur, att det måste göras hårda prioriteringar av varje skattekrona. Som Nasari och Claesson påpekade är detta i princip omöjligt att åstadkomma tillsammans med Vänsterpartiet.
Det är också bra med en mer stabil majoritet för byggandet i Sydöstra staden och kollektivtrafiken. Fyrspårsavtalet gäller, slog de fyra partierna fast, men här återstår en hel del arbete tillsammans med en ny regering, ett nytt styre i Knivsta och eventuellt även i regionen. Hur ska den kapacitetsstarka kollektivtrafiken utformas, lyder en fråga som måste få ett svar mycket snart.
Det står också klart att det avgående (?) kommunalrådet Erik Pelling (S) försatte alla chanser till en bred majoritet när han först uppmanade väljarna att inte rösta på sin partner från de senaste fyra åren, Liberalerna, och sedan satte sig i armkrok med Vänsterpartiet.
Tack men nej tack, svarade L och C och försöker med sina nära allianskompisar i stället. För Uppsalas del vore det inte fel om de lyckades.