På förra veckans kommunfullmäktige uppstod plötsligt något ytterst ovanligt mellan partierna.
Konsensus.
Det gällde Moderaternas motion ”Ett Uppsala mot antisemitism”, skriven av kommunalrådet Sofia Andersson (M) och partikollegan Edvin Alam. Den tog upp hur kommunen kan bistå berörda föreningars säkerhetsarbete, översyn av föreningsbidrag för föreningar där antisemitism frodas samt att omgående genomföra en kampanj på alla Uppsalas skolor för att motverka antisemitism och rasism.
Samtliga partier ställde sig bakom motionen. Talarstolen fylldes av lovord till M:s initiativ och högtidliga uttalanden om att antisemitismen måste bekämpas. Stämningen förstärktes av att fullmäktige råkade sammanfalla med Förintelsens minnesdag.
Även om Andersson var tacksam för det enhälliga stödet, höjde hon ett varningens finger för att de fina orden inte fick följas av politisk passivitet:
”Jag läser mellan raderna i motionssvaret att man rabblar upp saker som man redan gör. Det är inte tillräckligt – då skulle det inte se ut som det gör och vi skulle inte få in de vittnesmål vi får in i dag. Låt oss inte stanna vid fina ord. Upp till bevis nu att vi kan göra mer och att det kommer ske någonting efter att vi bifaller den här motionen i dag.”
Tyvärr verkar hennes farhågor besannas.
Trots att utbildningsnämndens ordförande Eva Christiernin (S) i talarstolen sade att ”vi kan göra mer, och vi ska göra mer” för att bekämpa antisemitismen i Uppsala, kunde UNT den 4 februari rapportera om en mer passiv hållning från nämndordföranden.
Arbetet mot antisemitism är ”upp till skolorna själva att besluta om hur de vill göra”. Det blir ”någon form av kampanj”, som bara ska omfatta de kommunala skolorna. Christiernin menade att uppdraget från motionen är ”diffust formulerad”.
För den läskunnige är den bifallna motionen tydlig. Kommunen ska omgående genomföra en kampanj mot antisemitism och rasism på alla (!) Uppsalas skolor.
Inte bara de skolor som vill, eller som omfattas av kommunal verksamhet. Givetvis styr inte kommunen friskolorna. Men kommunen kan alltid aktivt bjuda in skolor att delta i kampanjen, oavsett huvudman.
När antisemitismen ökar i rasande tempo till följd av konflikten mellan Israel och Hamas, är det rätt att kommunen satsar på ett intensivt arbete mot antisemitism på Uppsalas skolor. Ju snabbare desto bättre, eftersom hatet snabbt kan få fäste hos de unga.
Att Christiernin i det här läget lägger ansvaret hos rektorerna och deras initiativförmåga, samt inte ens tar in friskolorna som målgrupp för en kampanj, är häpnadsväckande. Särskilt sett till de stora fina orden som ekade i fullmäktigesalen – även från henne.
Om orden inte omsätts i handling är det inget annat än politisk posering.