På torsdagskvällen sällade sig sannolikt Uppsala till den långa rad distrikt som förordar Magdalena Andersson som ny partiordförande för Socialdemokraterna. Glädjen över enigheten har minskat något för varje uttalande av stöd – en kröningsprocess känns inte riktigt bra i ett folkrörelseparti. Men så minns man Juholt för snart elva år sedan, och mungiporna vänder svagt uppåt igen.
Den offentliga inblicken i processerna på senhösten 2010, som övergick i vinter 2011, får fortfarande socialdemokrater att rysa. Det var Stockholms län mot Stockholms stad, Skåne mot alla andra och så ”skogslänen”. Det var betydligt oftare mot (”vem som helst utom Damberg/Östros”) än för en kandidat.
Håkan Juholt saknade stöd i partiet. Men även företrädaren Mona Sahlin saknade fullt stöd, liksom Moderaternas Anna Kinberg Batra, vilket märktes så snart det började ta emot för respektive parti. Det är inte alls omöjligt att Magdalena Andersson får uppleva samma sak, före eller i samband med valet nästa år. Vilka är det egentligen som utsett henne till partiledare?
”Göran Perssons efterträdare borde utses i medlemsomröstning”, skrev Anders Ferm, nära medarbetare till Olof Palme, efter valet 2006 (DN Debatt 26/9 2006). Han hade tio år tidigare sett Mona Sahlin manövreras ut av ”de stadiga grabbarna i rörelsen”. Nu skulle andra särintressen i partiet träda in och välja en efterträdare efter Persson. ”Jag tror det blir åtta år i opposition”, förutspådde Ferm.
I USA väljs partiernas presidentkandidater genom omfattande processer, primärval och nomineringsmöten. I Storbritannien och Frankrike röstar samtliga partimedlemmar fram en ny ledare. Resultatet blir stundom överraskande, som när Labour 2010 valde Ed Miliband. Men med över 50 procent av rösterna bakom sig är det oftast lätt att gå vidare. Alla har snart glömt vem partitopparna förordade (brodern David i det här fallet).
Centerpartiet brukar ibland framhållas som ett föredöme med sina öppna partiledarval. Delvis beror nog det på att kandidaterna senast var så lika varandra (Lööf, Hatt och Jonsson) och att valet skedde i skuggan av Juholt. Det är i sig inget konstigt med både politisk och personlig strid för en viktig och ansvarsfull post. Se bara på Liberalerna, som fortfarande försöker läka efter valet av Sabuni.
Magdalena Andersson kommer att känna fullt stöd så länge man i partiet känner att det går bra, att kriser övervinns och att makten behålls. Men om det börjar blåsa kan det snabbt gå åt andra hållet. Hur gick det till där på mötet i distriktet? Vilka var det som utsåg henne, egentligen?