Studentflaken har blivit en tradition i Uppsala, där de nya studenterna dansar sig genom stan. Men nu kommer studenternas flakfestande begränsas i både färdväg och i tid. Det förstnämnda motiveras av att flaken har begränsat framkomligheten för utryckningsfordon. Såklart måste blåljusen kunna komma fram i tid till den som är i nöd. Då får studentflaken åka en justerad sträcka. Fullt rimligt.
Men den nya sträckan förkortar också firandet på flaken med hela 30 minuter. 25 procent mindre fest.
Jag minns studentflaket som en fullkomligt euforisk resa med klasskamraterna när jag själv tog studenten från Katedralskolan i Uppsala. Allt vårt hårda slit och vår fina tid tillsammans på Katte dansades ut genom stan. En total dopaminfärd. De två timmarna kändes som tio minuter, och helst hade vi fortsatt turen länge till.
Därför har jag än i dag svårt att inte bli rörd när studenterna far fram med visselpipor och pulserande bas från högtalarna. Hela centrala Uppsala stämmer in i studentyran och firar den nya generationen som lämnar skolåren bakom sig och äntrar vuxenlivet.
Men så roligt ska de inte få ha det. "Sjung om studentens lyckliga" en och en halv timme. Sen är festen slut.
Låt studenterna få sina två timmar av eufori på flaken, och låt lyckoruset smitta av sig på alla Uppsalabor som befinner sig i centrum den dagen.
En halvtimme mindre flakåkande kan kännas som en bagatell. Men en stad med mindre firande, blir också en stad med mindre själ. Och om studentflaksfirandet fyller staden en gång om året – och för Uppsalaungdomen sker en gång i livet – kan det gott få ta två timmar. Det måste gå att lösa.
Låtom oss alla fröjdas i ungdomens vår.