Julen, en favorithögtid för många. Barnen har i vanlig ordning räknat ner dagarna genom julkalendrarnas luckor, det har julpyntats, bakats och förberetts julmat, släpats in granar och beställts julklappar. Även om pandemin gör sig påmind även denna jul, har de flesta det ändå okej. Och den som är troende har möjligheten att besöka en kyrka, kanske läsa ur bibeln och berätta för släktens minsta om varför julen firas. I ett fritt land, med en lång kristen historia, kan det vara lätt glömma att kristna förmodligen är världens mest förföljda religiösa grupp.
Organisationen Open Doors ger sedan länge ut en årlig sammanställning om förföljelserna av kristna. Rapporten, som kallas World Watch List, listar de 50 "värsta" länderna. Nordkorea, där all religion är förbjuden, är stadigt i topp, så även i årets rapport. Därefter kommer länder som Afghanistan, Somalia, Libyen, och Pakistan. I kategorin efter dessa länder med en "extrem förföljelse" av kristna finns länder med "mycket allvarlig förföljelse", och i där finner man till exempel Turkiet, Egypten och Kina.
Open Doors sprider nyheter om när kristna attackerats, och de är tyvärr många.
En av flera attacker mot kristna i den indiska delstaten Chhattisgarh inträffade under en gudstjänst - med ett 60-tal kristna - som stormades i augusti. Därefter kidnappades fler än hundra personer i samband med att en gudstjänst stormades i Nigeria. I höstas dödades och kidnappades kristna även i Kongo. I södra Vietnam gjordes i somras flera razzior mot kristna.
I Malaysia oroar sig kristna för en lagskärpning av shariadomstolarna som utreds. I Uzbekistan sitter tusentals fångar fängslade på grund av religiösa övertygelser. Kyrkor förstörs, kristna trakasseras och förföljs, i värsta fall dödas, som vid terrorattacker. I Somalia gav Al Shabaab kristna skulden för coronaviruset, och i länder som Indien och Bangladesh nekades kristna nödhjälp.
I Mellanöstern är de kristna minoriteterna, efter 2000 års närvaro i regionen, numera försvinnande få.
Ser vi utsattheten?
UNT:s tidigare chefredaktör Håkan Holmberg beskrev det som ett "tankefel", att en del felaktigt kanske tror att kristna hör till de mer gynnade i olika samhällen, felaktigt kopplar kristendomen till kolonialväldena, eller tror att "protester mot förföljelser av kristna skulle komplicera motståndet mot islamofobiska föreställningar i västvärlden" (11/1 2018). Som om det inte skulle gå att protestera mot både och.
Ett tankefel, som sagt.
Den svenske journalisten Nuri Kino, som har grundat organisationen A demand for action, har länge jobbat för att uppmärksamma förföljelserna av kristna. Han har tidigare berättat att han ofta fått "kalla handen" i kontakten med politiker, om ett utbrett ointresse.
När vi talar över telefon berättar han att det i internationella sammanhang finns en bättre förståelse för hur utsatta kristna är världen över. Kino kallar det han ser som okunskap och ointresse för ”en omedveten kristofobi”.
Vi hittar bortlämnade och föräldralösa barn i containrar, berättar han vidare. Han nämner också hur absurt det kändes att vid ett tillfälle få sms från Sverige när han befann sig utanför ett sjukhus i Libanon, där barn med cancer vårdades. Sjukhuset saknade elektricitet och diesel till generatorer och därför hade svårt att rädda liv. I sms:et fick Kino frågan om han ville delta i ett panelsamtal för att diskutera om man borde ta bort ordet ”Gud” i julsånger.
Allt ska förstås kunna diskuteras. Men ibland är det inte fel att vidga sina perspektiv.