Om en dryg månad ska Uppsala kommunstyrelse sätta ned foten för konstmuseets framtid. För bara ett par år sedan framfördes tre alternativa lösningar till placering av museet, i kvarteret Hugin, eller i kvarteret Ångkvarn, eller i de nuvarande lokalerna på Slottet.
För knappat ett år sedan kom ett helt nytt förslag som oförklarligt hade suddat ut de två Hugin- och Ångkvarnalternativen. I stället förordades antingen ombyggnad av det nuvarande museet, eller ett framtida museum i den gamla tryckeri- och biofastigheten Kaniken vid Västra Ågatan.
När kommunstyrelsen fattar beslutet i början av februari står det alltså mellan Kaniken och Slottet. Inför detta val slår det konstintresserade Uppsala bakut. Uppsala behöver ett nytt ändamålsenligt konstmuseum, värdigt rikets fjärde stad, och hör sen! heter det.
Självklart är det allra bästa ett nybyggt museum av hög arkitektonisk kvalitet. Men att kunna genomdriva detta i dagens politiska klimat torde vara utsiktslöst, i varje fall under det här seklet. Uppsala måste tyvärr nöja sig med det näst bästa, eller kanske det näst, näst bästa.
De två återstående alternativen skiljer sig åt på ett antal avgörande sätt. Den största skillnaden är läget. Den gamla regeln att det finns tre avgörande faktorer för val av fastighet, den första är läget, den andra är läget och den tredje är läget, borde fälla avgörandet.
Det näst bästa alternativet i dag är Kaniken som ligger centralt i staden, är lätt åtkomligt, och det behöver inga extra lösningar för parkering.
Det nuvarande konstmuseet ligger i det gamla 1500-talsslottet, högt över staden, svårt att nå för den som har svårt att gå, är ett sämre val.
Båda alternativen kräver stora om- och tillbyggnader för att de ska bli funktionsdugliga. Kaniken rymmer enligt utredningsförslagen stora kvaliteter som gör lokalerna lämpliga för ett konstmuseum. Slottet kräver stora ombyggnader som kommer att förbättra museilokalerna avsevärt, men att riva väggar och ändra inredningen i en fastighet från 1500-talet är antikvariskt problematiskt, för att inte säga utmanande. Det borde vara lika svårt att ändra inredningen på Uppsala slott som i till exempel Domkyrkan. Den yttre slottsmiljön skulle också förändras till det sämre av de linbanor eller rulltrappor som föreslås förbättra tillgängligheten.
Utöver det avgörande skälet mot Slottsalternativet, svårtillgängligheten, är argumentet att ett ombyggt konstmuseum ökar Slottets attraktion, svårsmält.
Ett nytt konstmuseum ska inte vara ett instrument för något annat ändamål än att visa konst.