FESTLIGARE UPPSALA: Planeringen för stora torget, omprioriteringarna på Dragarbrunnsgatan och de nya anläggningarna intill S:t Eriks torg nedanför domkyrkan är alla viktiga steg för att göra Uppsalas stadskärna lite roligare – men mer behövs.
Många förknippar nog Uppsalas kulturliv med de många uråldriga institutioner som fortfarande präglar stora delar av stadskärnan. Kyrkan, universitetet, museerna, nationerna och kanske några av caféerna. Studenter cyklandes iförd frack och studentmössa. Alla dessa saker är viktiga inslag i det uppsaliensiska kulturlivet.
Med tiden har staden också fått fler inslag av vad man kan kalla ett mer kontinentalt stadsliv. Restauranger klättrar längs Fyrisåns bank, kullerstensbeklädda gator kantas av uteserveringar och torgen huserar allt från marknader till bokbytarbord. En kulturupplevelse som är allt annat än passiv.
Dessa inslag är dock fortfarande för få och utspridda. För den som vill ta ett nytt initiativ är vägen från ax till limpa relativt krånglig. Tillstånden måste sökas från en lång rad institutioner och myndigheter. Myndighetslingot gör gränsdragningar otydliga och olika handläggningsrundor drar ut på tiden. Ett talande exempel är regleringen av uteserveringar.
I kommunens vägledning för personer som vill öppna uteserveringen blir det snabbt tydligt att den sökande måste ha stort tålamod. Utöver krav på tillgänglighetsanpassning finns det exakta mått för hur inramningen för uteserveringen får ske. Dessa måste också följa en rad av kommunen fastslagna estetiska preferenser. För den som vill ha serveringsdisk eller bar ute är hindren många. Grilla får du absolut inte.
Behövs markis finns en lång rad begränsningar, i allt från färg till upphängningssätt. Vill du ha en korgmarkis, eller behöver ett extra stödben, är dessa bygglovspliktiga. Uteserveringen året om tillåts på nåder. Även platserna där det ens är möjligt att ansöka om är kraftigt reglerade. Ett sådant exempel är S:t Eriks torg som, utöver de gånger en julmarknad hålls där, mest används som parkering.
Uppsala lider på sina sätt av samma problem som många andra städer; där de allmänna ytorna främst disponeras antingen av kommunförvaltningen eller parkeringsbolag, och kulturen som premieras är den som anses fin. Som nämndes inledningsvis finns det dock flera lovande exempel på hur kommunpolitikerna och förvaltningen ser mervärdet i att ha en stadsupplevelse där mat och dryck är centrala inslag – och för det kan vi bara applådera och hoppas på mer.