Hur många gånger har vi inte hört saker som: ”Vi måste se till att vi inte eskalerar kriget och att vi inte blir part i konflikten.” Härom veckan var det Tysklands förbundskansler Olaf Scholz som yttrade det som motivering till att inte leverera kryssningsroboten Taurus till Ukraina.
De ukrainska försvararna har länge velat ha vapensystemet som ett komplement till brittiska och franska Storm Shadow/Scalp som Ukraina redan har. Taurus finns i versioner med längre räckvidd och har en sprängkonstruktion som ska vara särskilt effektiv mot broar.
Enligt uppgifter i tyska tidningen Bild och amerikanska Wall Street Journal är det båda dessa delar som oroar förbundskanslern – att Ukraina angriper mål på ryskt territorium, trots att man aldrig använt västvapen till det, och bombar Krimbron.
Det vore fel att säga att Tyskland inte stödjer Ukraina militärt. Det tyska bidraget är numera respektingivande. Man har levererat och åtagit sig att leverera vapen och annan försvarsutrustning till ett värde motsvarande 170 miljarder kronor. I relation till BNP är det mer än dubbelt så mycket som USA. Problemet är att det går för långsamt att komma till beslut och ibland för långsamt att leverera.
Marek Menkiszak, chef för Rysslandsavdelningen på polska Centret för Östeuropastudier (OSW), tog i våras itu med dessa föreställningar i en policyrapport. I en parlör översätter han västbudskap till hur de uppfattas i Ryssland.
”Vi är inte i krig med Ryssland” översätts av ryska etablissemanget till ”Vi fruktar militär konfrontation med (mäktiga) Ryssland”. ”Vi kan inte tillåta att konflikten trappas upp” betyder i ryska öron ”Vi fruktar rysk upptrappning och är redo för eftergifter” medan ”Det finns inget alternativ till en diplomatisk/politisk lösning” låter som ”Vi är svaga, saknar förmåga och/eller politisk vilja till konfrontation och är redo för långtgående eftergifter”.
Scholz och andra västledares försiktighet rymmer en vilja till någon sorts regelefterlevnad. Men Ryssland följer inga regler. Det skapar åtminstone två problem. Det ena är att Ukraina inte får försvara sig med de mest effektiva vapen och med de mest effektiva metoder som finns tillgängliga. Kriget förlängs.
Det andra problemet är att den ryska härskarklassen får ständiga signaler om att väst kanske inte riktigt har viljan och uthålligheten, att Ryssland har tiden på sin sida, vilket blir en drivkraft till att ställa om det ryska samhället och satsa allt på ett långt krig. Att krossa denna ryska tro är en av nycklarna till segern.