Är det för mycket begärt att kommunpolitiker åtminstone har grundläggande kunskaper om, och respekt för, den svenska alkohollagen? Ja, uppenbarligen. I alla fall i Uppsala, Malmö, Nacka och Växjö.
De tre senare kommunerna bedriver redan, eller är på gång med, så kallad microcatering till hushåll, där restauranger inte bara kan servera mat, utan även alkohol. Och i Uppsala ska frågan nu utredas sedan Centern tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna fått gehör för detta i miljö- och hälsoskyddsnämnden. I december är det sedan tänkt att ett slutgiltigt beslut ska fattas.
Vid första anblick verkar det ju prima. Du och jag får en josig dubbel-IPA till burgaren eller en fruktig italienare till hämtpastan. Samtidigt som krogarna får nya inkomster för att kompensera för färre besökare och det nya förbudet mot att sälja alkohol efter klockan 22.
Det finns dock en hake. En liten, liten hake. Det är olagligt. Alkohollagen är väldigt tydlig: serveringen av alkohol måste övervakas av en för utskänkningen ansvarig person. Den serveringsansvarige ska både ha kontroll över vilka gäster som får tillgång till alkoholen och att serveringen ska ske med måttfullhet. Tillsyn och närvaro ska också ske fortlöpande under serveringen. Det är alltså inte tillåtet att, efter en hastig okulärbesiktning av sällskapets nykterhet, lämna biffen och de öppnade pavorna.
Men det här struntar take away-entusiasterna i C, KD och M i. Sannolikt för att de egentligen skulle vilja ha en mer tillåtande alkohollag. Centerns Mats Åhlund, 2:e vice ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden nämner själv att han vill se en permanent ändring av alkohollagen för att tillåta hemkörning (UNT 15/11). Men till dess vill han försöka runda gällande lagstiftning.
Samma sak gäller i de andra kommunerna: bakom samtliga beslut ligger en ovilja mot den svenska, restriktiva alkoholpolitiken. Men för att citera länsstyrelsen i Kronoberg när den riktade kritik mot Växjö: ”Ett kommunalt beslut i en fråga som rör serveringstillstånd är dock i sig självt inte tillräckligt för att förändra lagen eller tillämpningen av den. Det krävs en revidering av lagen via regering och riksdag, eller att sakfrågan prövas och blir rättslig praxis.”
Om C, KD och M i miljö- och hälsoskyddsnämnden verkligen månar om stadens restauratörer bör de undersöka om det går att stödja dem på andra sätt. Och om de vill se en ändring av alkohollagen får de be sina riksdagsledamöter att driva frågan på nationell nivå. Som kommunpolitiker måste man förstå och följa lagen, även om man inte gillar den.