När Liberalerna i Uppsala tillsammans med Liberala ungdomsförbundet i onsdags kväll arrangerade ett seminarium om narkotikapolitik och cannabis utlovades det en ”balanserad debatt". Det blev ett ovanligt bra samtal där samtliga deltagare åtminstone var överens om att missbrukare behöver vård – inte bli jagade av polis.
Det tidigare kommunalrådet Mohamad Hassan ville visserligen inte släppa visionen om det narkotikafria samhället. Hannes Sjöberg, som har skrivit här på ledarsidan och som bland annat sitter i vårdstyrelsen i regionen, argumenterade däremot för skademinimering och legalisering.
Som inbjudna forskare inledde Mathias Hallberg, professor i molekylär beroendeforskning vid Uppsala universitet, och Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Lunds universitet. Hallberg gick igenom basfakta om cannabis, om vad det innebär att THC-halten ökat över tid och vilken skillnad det är på risken att bli beroende av cannabis eller alkohol om man är under 15 år när man börjar (5-6 gånger högre risk). Det är svårt att på förhand veta vem som fastnar i beroende, genetik och miljö spelar in.
Björn Johnson nämnde att politiken kan styras in på begränsning av utbud, efterfrågan och på skadebegränsning. Sverige har ovanligt hårda straff även för lindriga narkotikabrott. När man ser på hur resurserna fördelas på narkotikapolitikens olika delar läggs det mesta på Polisen och rättsväsendet. Här behövs en bättre balans, påpekade Johnson. Han nämnde även tre internationella trender: skadebegränsning, avkriminalisering och legalisering.
Idén om att straffa och skambelägga människor som fastnat i beroende har lett till ett stort lidande. Den svenska kriminaliseringen av eget bruk, där fängelse infördes på straffskalan 1993, har aldrig utvärderats. När vår omvärld rör sig bort från straffpolitiken gör Sverige tvärtom: Sedan 1 juli i år riskerar den som i sms beställer droger upp till sex månaders fängelse.
Svenska politiker skulle behöva lyssna på forskare som i decennier har följt dessa frågor.
Hallberg sade på Liberalernas seminarium att han tror på skadebegränsande politik. Johnson förespråkar avkriminalisering – men inte någon generell legalisering. Särskilt inte om droganvändningen inte är så utbredd.
Ofta blandas avkriminalisering ihop med legalisering, men det är alltså olika saker. Att lyfta bort kriminaliseringen från människor som använder droger innebär inte per automatik att man tillåter drogen att säljas. Argument för cannabislegalisering kan vara att drogen är mer jämförbar med alkohol än med tyngre droger, att det skulle slå undan en stor inkomstkälla för de kriminella gängen, eller att det skulle vara lättare att kontrollera att THC-halten i den cannabis som säljs hålls nere.
Det kan förstås diskuteras, men en betydligt enklare fråga borde vara att lyfta bort kriminaliseringen från människor som använder droger. Hot om straff och fängelse står i vägen för att hjälpa den som fastnat i beroende.
Mot slutet av seminariet frågade samtalsledaren, Liberala ungdomsförbundets ordförande Erik Berg, vad det viktiga är att göra i Uppsala. Hassan tog upp vikten av sociala insatser. Sjöberg nämnde sådant som metadonbehandling, sprututbyte – och att Uppsala skulle kunna vara testregion för injektionsrum.
Kommunalrådet Jennie Claesson avrundade kvällen med att påpeka något självklart, men som svensk narkotikapolitik tyvärr inte har kännetecknats av: Stigmatisera inte, missbrukare är människor.