Ett besök på Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) var obligatoriskt för partiledarna under valrörelsen i fjol. Ungas ökade psykiska ohälsa har varit i fokus länge. Sedan genombrottet för smartphone 2012 har det hävdats, men det sambandet återstår att bevisa. Pandemin och krigsrisken har i alla fall inte gjort det lättare för ungdomar på 2020-talet och remisserna till BUP har femdubblats på tio år.
När rikspolitikerna utger löften hamnar fokus på tillgänglighet. Många hundra miljoner har lagts ut för att korta köerna till BUP. Centern och Liberalerna fick loss 900 miljoner kronor för tre år i höstbudgeten 2019. När nästa regering tog vid i fjol satsades 530 miljoner kronor för att öka tillgängligheten. ”Vi kommer att följa upp detta”, sade en ilsken socialminister Jakob Forssmed (KD) till TV4 (28/3) efter uppgiften att regionerna inte uppfyller garantin ”ett första besök inom 30 dagar”.
Det är ”råttan på repet” när skulden ska fördelas, som så ofta i vården och skolan. Riktade statsbidrag mals sönder till oigenkännlighet ända tills någon säger att ”tyvärr, vi har personalbrist”. Strömmar det pengar till BUP kan man kanske dra ned lite på primärvården och ungdomsmottagningen. Kommunen behöver inte heller satsa så mycket på elevhälsan då alla samlas i BUP-kön.
Region Uppsala har faktiskt överlevererat och i princip utraderat kön till förstabesök. I oktober stod bara fem (!) barn i den kön, för några år sedan var det 145. Regionen har fått 11,3 miljoner kronor i prestationsbaserat statsbidrag för insatsen, kanske en tårta också från regeringskansliet då man agerat som ett föredöme? Men…
SVT Uppsala avslöjar nu att barnen flyttats till en annan kö, att kön till att få en utredning vuxit från 97 till 503 barn under samma period (SVT 7/8). Kreativt i överkant? Nja, SKR (Sveriges kommuner och regioner) ”har godkänt hur siffrorna rapporteras in”, enligt regionledningen. Den hårt prövade socialministern kallar Uppsalas köstatistik ”bekymmersam”. ”Vi ska ordna systemet så att det blir svårare att runda det”, säger han.
Mitt i allt står barnen som mår allt sämre. ”De svårast sjuka patienterna – med anorexi, psykossjukdom och djup depression med suicidtankar – prioriteras alltid”, säger chefsöverläkaren Sophia Eberhard till TT (2/5).
Men hur ska de svåraste fallen sorteras ut när BUP översvämmas av nästan 150 000 besök och 10 000 årliga remisser? Där finns sådant som stök i skolan och i hemmet, där vuxna i omgivningen gått bet. Hur ska katastrofen förhindras, att en ung människa väljer att avsluta sitt liv? Knappast med aldrig så många ”korta kö-miljoner”. Inte heller med ett förstabesök i Uppsala.