Vad kunde Sverige ha gjort annorlunda? Vem bär ansvaret för att över 10 000 svenskar avlidit med covid-19, varav hälften på äldreboenden? Frågorna hänger i luften även efter söndagskvällens Agenda Special i SVT. Tydligt är dock att tiden börjar bli mogen för en mer givande diskussion om pandemin, i stället för de åsiktsläger som präglade fjolåret, bland politiker och experter.
Att vilja ”stänga ned” när människor dör är en lika naturlig reaktion som att be brandkåren slå på vattnet när huset brinner. Problemet är att det inte finns någon lika enkel åtgärd vid en pandemi. Socialminister Lena Hallengren (S) räknade upp de grupper som måste jobba även om alla från gymnasieskolan och uppåt sitter hemma: inom vården, skolan, butiker, transporter och så vidare. Det andra problemet är att en nedstängning knappast hjälper.
Det finns 14 europeiska länder som har haft högre coronadödlighet per capita än Sverige, däribland alla stora länder utom Tyskland. Vissa av dem har haft drakoniska åtgärder som utegångsförbud, andra har mött pandemin mer som Sverige. Det som möjligen kan ha spelat roll är när åtgärderna infördes. Norge införde hårda restriktioner tidigt i mars. När Storbritannien stängde ned 20 mars var det antagligen för sent, liksom med Sveriges besöksförbud på äldreboenden någon vecka senare.
”Smittan kom in på boenden i slutet av februari, med anställda som inte visste att de hade corona”, funderar Stockholms äldreborgarråd Erik Slottner (KD) i Agenda Special. Därmed kan också Sveriges pandemiöde ha varit beseglat. Betydde det att vi redan där sorterades i samma kategori som britter, fransmän och spanjorer? Att allt vi sedan fattade beslut om med folksamlingar, skyddsutrustning, distansjobb och så vidare bara hade marginell betydelse? Inte för smittspridningen, men för antalet dödsfall och svårt sjuka?
Det är naturligt att vilja ställa någon till svars när tragedier inträffar. Men det gäller att de ansvariga ställs till svars för rätt saker. Pandemin avslöjade flera decenniers missgrepp inom äldrevården i Sverige, liksom exempelvis i Frankrike. Detta måste åtgärdas, alldeles oavsett pandemin och oavsett om den faktiskt lett till högre dödlighet bland de äldre.
Om några år kommer det att visa sig vilken kombination av tur och skicklighet som gjort att Europas stora undantag, Norge och Finland, klarat pandemin så bra. Om några år vet vi också mer om vad coronarestriktioner betytt i form av psykiskt lidande, våld i nära relationer och alltför sent upptäckta tumörer och andra sjukdomar. Då kan man dra rätt slutsatser inför nästa gång. Att ”stänga ned” blir knappast ett alternativ då heller.