Skärmar är ett sätt att fly verkligheten, det vet alla. Man kan fråga sig om det också gäller veckans offentliga frontalangrepp mot dessa. Inte för att det är lätt, tvärtom, men här råder det inget tvivel om riktningen, vad som bör göras och ungefär hur det ska gå till. ”Inga skärmar under två års ålder”, dundrar den svenske ministern. Tre år, säger man i Frankrike. Visst, vi kavlar upp ärmarna och kör!
Samtidigt rapporteras att AI-styrda drönare ”attackerar ryska stridsvagnar på egen hand” (SVT 26/8) och även har använts för mål inne i Ryssland. Bra, Ukraina har rätt att försvara sig. Men är det någon som tror att AI-drönare oavkortat kommer att användas för syften som vi betecknar som goda?
På temat mänsklighetens undergång kommer man givetvis att tänka på klimatförändringarna och artdöden, om bina ska kunna överleva. En i Sverige underskattad fråga är också: Hur stor del av nästa generation ungdomar kommer att se alla dessa förändringar som genom en dimma?
Opioidkrisen i USA ligger minst tio år före Europas, mest på grund av läkares förskrivningar av läkemedel som oxykodon och oxycontin, vilket kostat minst en kvarts miljon amerikaner livet (se den fantastiska dokumentären om konstnären Nan Goldin och Purdue Pharma på SVT Play). Missbruket har alltmer övergått till fentanyl, som är starkare än heroin. Presidentkandidaten Kamala Harris har utlovat krafttag mot införseln av fentanyl från Mexiko.
Minnet från drömresan till nordvästra USA och Kanada i somras är inte bara det vi hade tänkt, berg, hav och rockkultur. Att köra runt i de progressiva städerna Seattle och Vancouver var också att möta trasiga människor i gathörnen. Inte trasiga som i uteliggare, alkisar och äldre tiders drogmissbrukare. Det var kroppar där musklerna inte lydde över huvud taget. Och ögonen, om man sett dem en gång glömmer man inte vad fentanyl gör med en.
Kvarteren runt Hastings street i Gastown, Vancouver, var som hämtade ur en zombiefilm. Innehav av dessa droger legaliserades härom året i delstaten British Columbia och nu stapplade många hundratals människor omkring helt utom kontroll. Jag har sett en del genom livet men det här var faktiskt helt chockartat.
Skärmarnas påverkan ska inte underskattas, med sömnbrist, försämrade skolresultat och psykisk ohälsa. Men är vi beredda på nästa steg av verklighetsflykt? Unga gängmördare tar tramadol innan de skrider till verket. Vad ska vi ta till när en hel generation ser en framtid som målas i allt mörkare färger? Folkhälsomyndighetens rekommendation om max 2-3 timmars skärmtid om dagen för 13-18-åringar är nog bra men räcker inte hela vägen.