Tillsammans med övriga regeringspartier och Sverigedemokraterna presenterade klimatminister Romina Pourmokhtari (L) förändringar av strandskyddet förra året.
I april fattade miljö- och hälsoskyddsnämnden beslut om att ingen ska få bo på campingen vid Siggefora längre än två månader. De permanenta platserna bryter nämligen mot strandskyddet och gör Siggeforasjön mindre tillgänglig för allmänheten, enligt kommunen.
Campingens ägare överklagade beslutet, men i onsdags avslog länsstyrelsen överklagan. Frågan är om det alls är värt att ta ärendet vidare till mark- och miljödomstolen. Problemet är inte så mycket kommunens beslut som hur reglerna kring strandsskydd är utformade.
Beslutet om att förbjuda permanent uppställda stugor och husvagnar vid campingplatsen visar hur stort behovet av att förändra strandsskyddet är. Och hur snett ute de som vill permanenta nuvarande lagstiftning är.
I slutet av förra året meddelade regeringen och Sverigedemokraterna att man vill se över strandskyddet. En utredning skulle tillsättas med uppdrag att se över hur kommuner i större utsträckning ska kunna påverka strandskyddet, till exempel genom att upphäva skyddet med hänvisning till lokala behov eller genom att kommunerna själv ges möjlighet att peka ut vattendrag där strandskydd ska gälla.
Man vill också gå vidare med förslagen från ett tidigare betänkande där det föreslås att strandskyddet tas bort vid sjöar som är mindre än en hektar, vattendrag som är smalare än två meter och dammar som anlagts efter 1975.
Det rör sig om tämligen modesta ändringar av dagens regler. Orörda stränder och allmänhetens tillgång till dessa kommer fortfarande att värnas. Men om man bara lyssnade på dem som kritiserade förslaget kunde man tro att skyddet skulle skrotas, att tillgången till våra sjöar och vatten skulle bli ett rikemansprivilegium. Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg – vem annars – gick så långt som att hävda att allemansrätten hotades.
Vad det egentligen handlar om är smärre justeringar, med sikte på de värsta problemen som dagens lagstiftning för med sig. Som framgår så tydligt i fallet Siggefora.
Det kanske mest bakvända med hur Siggeforacampingen har hanterats, och som tydligt visar behovet av förändring, är ju att kommunen skjuter in sig på att husvagnarna är permanent uppställda. Man bor där året om.
Men om det verkligen är så att husvagnarna i sig försvårar tillgängligheten till sjön, då borde det ju inte spela någon roll om en ny husvagns rullar in varannan vecka. Antingen är ekipagen hinder eller så är de inte det, oavsett hur länge de står uppställda.
Ja, strandskyddet är i behov av förändring. Och det berör långt fler än de boende vid campingen i Siggefora.