Elsparkcykelföretagen Voi och Tier efterlyste i en debattartikel (SvD 6/9) ogenerat statens hjälp att begränsa sin konkurrens. Det delningsekonomin behöver, påstår man, är upphandlade, lokala monopol - eller något i den stilen. I samma andetag poängterar man ödmjukt hur de egna företagen är bäst lämpade för uppgiften.
Att företag efterfrågar lagstiftarens hjälp för att värja sig från konkurrens och säkra sina egna intressen är en företeelse lika gammal som civilisationen själv. Ibland benämns det som rent-seeking, eller fördelssökande, och kan ta sig uttryck på många sätt.
Äldre tiders skråväsenden, där mindre grupper gavs ensamrätt på vissa yrken, eller mer regelrätta handelshinder för att skydda inhemsk produktion från andra länder konkurrens ses i dag ofta på med stor skepsis. Anledning är att det i längden skadar hela samhället, då produkterna blir dyrare och politiska tjänster (mer eller mindre korrupta) blir viktigare än innovation.
Hotet från rent-seeking lever dock alltid kvar, eftersom det alltid finns pengar att tjäna för den skrupelfrie. På dagens framväxande digitala marknader verkar det intresset på ett lite olustigt vis krokat arm med politiker som är skeptiska till några av företagens dominerande ställning.
I USA har företag som Google, Facebook och Amazon i olika vändor öppnat och i vissa fall pläderat för reglering av delar av sina verksamheter eller marknader. I vissa fall är det med uppriktiga intentioner, där man hittar juridiska gråzoner som borde upp på lagstiftarens bord. I andra sammanhang vill man upphöja sina egna standarder till lag - väl medvetna om att detta skulle höja trösklarna för tänkbara konkurrenter väsentligt.
Dessa bedömningar är samtidigt ofrånkomligt komplicerade, till följd av att marknader inte så enkelt låter sig definieras. I ett avseende är exempelvis Facebook en konkurrent till UNT, i försäljning av annonsplatser, men inte i andra. Hur snävt marknaden kan definieras handlar också om i vilken mån varan kan ersättas av en annan, exempelvis post med e-post. Var gränsen ska dras, och hur lagstiftningen ska formuleras för att åstadkomma sitt syfte är därför lika delar konst och vetenskap.
Oavsett är det viktigt att se till de verkliga konsekvenserna av en reglering, och försäkra sig om att den inte i praktiken slår undan andra intressen såsom en hälsosam konkurrens. Företag i dominerande ställning har nästan alltid bäst förutsättningar att handskas med ny lagstiftning, och deras uppmuntran till sådan bör därför läsas med en sund skepsis.