Alkohol, ett väldigt känsligt ämne, och det av en god anledning. Alkoholens baksidor är många och väldokumenterade. Inte bara är det hälsoskadligt och beroendeframkallande, det kan skapa ett otroligt stort lidande för de som inte kan hantera det och för deras omgivning.
När svensk alkoholpolitik utformades var de här problemen ännu större, alkoholism var en folksjukdom. Ser verkligheten ut på det sättet, att alkoholmissbruket är brett och generellt, då är det rimligt att landa i slutsatsen att det krävs breda och generella lösningar för att komma åt problemen.
Sveriges extremt restriktiva alkoholpolitik skapades i den här kontexten, och den – i kombination med en stor förändring av alkoholkulturen – har gett resultat.
Alkoholkonsumtionen är lägre idag i Sverige om man jämför med början av 2000-talet, både den generella och den bland ungdomar. Likaså riskbruket. Folk dricker helt enkelt mindre och färre dricker på ett skadligt sätt. Man kan se att verkligheten har förändrats drastiskt från när alkoholpolitiken blev till.
Att verkligheten har förändrats gör också att vår alkoholpolitik måste hänga med. Eftersom alkohol har slutat vara ett generellt problem och gått över till att bli ett mer specifikt problem, till exempel har riskbruket bland äldre kvinnor ökat, så måste också politiken ställas om från generella till specifika lösningar. De generella restriktionerna på tillgänglighet är därför inte lika relevanta längre.
Ur folkhälsoperspektiv är således förslaget om gårdsförsäljning helt oproblematiskt. Till att börja med ökar det inte tillgången avsevärt. Förslaget är nämligen extremt restriktivt i hur mycket man ska få handla på gården eller bryggeriet. Max tre liter vin eller öl och när det kommer till starksprit är det max 0,7 liter som gäller. Till råga på detta måste man också lyssna på en föreläsning innan man har möjlighet att köpa sin alkohol. För den som vill bli full fort och billigt är det betydligt enklare att köpa en flaska vodka på Systembolaget.
Men det har också lyfts att förslaget om gårdsförsäljning kan riskera att häva det undantag vi har från EU som gör att vi kan ha ett statligt monopol på alkoholförsäljning, det är bara vi och ett annat land i unionen som har det systemet.
Länge var de farhågorna kanske mer berättigade, och Portugals senaste invändningar har gjort många nervösa, men efter en lång utredningsprocess måste man ändå konstatera att denna rädsla är kraftigt överdriven, Systembolaget är inte hotat. Det är bara att kolla på Finland, där kombineras både gårdsförsäljning och statligt alkoholmonopol. Det är dags att öka tempot och att sluta vara ängsliga från regeringens sida. Rättsläget är tydligt och kritikernas farhågor kan inte leda till handlingsförlamning.
Det går alldeles utmärkt att låta folk köpa en öl från Uppsala brygghus eller en flaska vin från Länna bruk när man är där och hälsar på, varken värden eller alkoholmonopolet kommer att gå under.