Det är ett av mina starkaste minnen från skoltiden – och det är rätt självklart varför. Vi satt där och var nervösa inför nästa veckas prov. Det vi förväntades prestera kändes nästan övermäktigt. Då lutade sig vår lärare tillbaka, log och sa: ”Ni vet väl att ni har alfanumeriska räknare.”
Sedan sa han inte mer. Han bara fortsatte flina innan han vände sig om och drog i gång lektionen.
Innebörden av det hans sa, var att vi kunde använda våra miniräknare, som vi fick ha med oss på provet, som fusklappar. Det gick att skriva program på räknarna och alltså också lagra annan text och andra siffror.
Plötsligt var fusklappen en del av ett tillåtet hjälpmedel. Den behövde inte gömmas i skon. Den gick dessutom att komma åt direkt, inte genom ett lögnaktigt toalettbesök.
Det är omöjligt att inte tänka på det när jag läser om hur Uppsalastudenter fuskar (UNT 20/2). Den traditionella fusklappen verkar stå sig, men nu finns också AI-motorer att ta till när kunskaperna eller orken tryter. Det är vid hemuppgifter som frestelsen att ta hjälp av en artificiell intelligens kan bli för stor.
Det finns egentligen bara en sak som på riktigt hjälper mot fuskande studenter. Och det handlar inte om avancerad programvara som kan avslöja de mest sofistikerade AI-upplägg. Inte heller om att noggrant visitera studenterna på väg in i tentasalen för att avslöja fusklappar i skor och underkläder.
Vad som faktiskt fungerar är elever och studenter som kan mer. Om man inte är osäker på andragradsekvationer eller parlamentarismens principer minskar risken att man chansar med en otillåten genväg. Vissa kommer förstås alltid försöka, men de skulle vara färre.
Kunskaper och studieteknik, helt enkelt. Tyvärr finns mycket att göra här. Även om svenska elever står sig relativt bra i till exempel läsförståelse i jämförelse med elever i andra länder, har de halkat efter i andra ämnen.
I matematik och naturvetenskap är trenden under 2000-talet tydlig. Kunskaperna är sämre nu än för 20 år sedan. Landets universitet och högskolor larmar också återkommande om att eleverna står sämre rustade nu för högre studier än tidigare.
Universitetets jakt på fuskare är rimlig – men också tröstlös. Det är lite som med kriminalitet – rättvisan är alltid steget efter. Det betyder inte att man ska ge upp, bara att man behöver inse att orsaken ligger någon annanstans.
Vår lärare avslöjade visserligen vad vi kunde använda våra miniräknare till. Men han visste också hur han kunde stoppa oss från att använda dem på det sättet – genom att verkligen lära oss. För när det väl var dags för provet var det knappt någon som faktiskt använde den digitala fusklappen.