I en naturklass på Katedralskolan i Uppsala på 1980-talet fick nästan alla betyget fem i kemi, det högsta i den 1-5-gradiga skalan. Det hade nog kunnat smyga sig in en hel del treor och fyror också, för variationens skull, men den här läraren visste precis vad han hade att jobba med. Klassen hade ett snitt på 4,8 på centralprovet i årskurs två.
Det fiffiga med det relativa betygssystemet var att det var rättvist. Om Anna tillhörde de sju procent bästa i landet i matematik skulle hon ha en femma, alldeles oavsett om hon befann sig i en miljö av högpresterande eller motsatsen. Det är obegripligt att systemet avskaffades för drygt 30 år sedan till förmån för målrelaterade betyg. Politikernas hybris har bland annat resulterat i betygsinflation och att var sjunde elev inte har kommit in på gymnasiet.
Utredningen om skolbetygen presenterades på onsdagen, men dess förslag läckte friskt redan i höstas. Då var allt fokus på F-betyget som äntligen skulle bort. Det råder inget tvivel om att det är ett riktigt beslut. Gränsen (till det godkända E) är alldeles för skarp. Sverige underkänner betydligt fler grundskoleelever, 15 procent, utan att det finns motsvarande skillnader i kunskaper.
Greppet med att städa undan F kommer dock med nya problem. Hanteringen av svagpresterande barn har många brister, särskilt i tidig ålder. Redan i dag har utbildningen i högre stadier problem som orsakas av dåliga förkunskaper, som i det grundläggande att kunna läsa, skriva och räkna. Det kommer inte att bli lättare och förändringen måste åtföljas av nya satsningar på exempelvis specialpedagoger.
Lika viktigt i Magnus Henreksons utredning är den ”meritvärdeskalibreringsmodell” som föreslås. En tiogradig betygsskala ska tillsammans med ett nytt system för nationella prov skapa ”ett rättssäkert urval till nästa utbildningsnivå”.
Åter till kemiläraren på Katte. Hans exempel gäller egentligen alla Sveriges lärare. De vet vad de har att jobba med. De har bara under tre decennier varit förhindrade att utföra en av sina viktigaste arbetsuppgifter: betygssättningen. Förtroendet är snart tillbakavunnet och man kan koncentrera sig på undervisningen, i stället för på betygskrav från föräldrar och om Olle eller Lisa i varje givet ögonblick uppfyller målen.
Sveriges elevkårer varnar för det nationella provets ökade betydelse, stressen av att plugga till ett avgörande prov (DN 19/2). Men ett system som är relativt och rättssäkert är inte samma sak som att betygssättaren ska vara helt rigid. Avvikelser förekommer alltid men helheten blir rättvis. Och det kan fortfarande bli tio tior i en riktigt bra klass.