Snart riskerar invandrare att nekas eller bli av med sitt uppehållstillstånd i Sverige. Vissa kommer rentav att avvisas redan innan de har lämnat in ansökan. Grunden? Att man inte har ett hederligt levnadssätt. I folkmun: att man inte sköter sig.
När Tidöavtalet kom var frågan om utvisning på grund av bristande vandel en av de mest kontroversiella punkterna. Framför allt för den uppenbara risken för godtycklighet när enskilda tjänstemän eller domare ska avgöra vilket levnadssätt som är hederligt eller inte.
Den oron stillades inte på tisdagens pressträff när migrationsminister Johan Forssell (M) tog emot vandelsutredningen.
Gång efter annan sade den särskilde utredaren Robert Schött att allt kokar ner till en helhetsbedömning i de enskilda fallen. I praktiken betyder det att handläggaren på Migrationsverket ska utreda och argumentera för om någon är för misskötsam, innan frågan avgörs i domstol.
Ju större utrymme att göra en helhetsbedömning som tjänstemän och jurister får, desto mer ökar risken för godtyckliga beslut.
På frågan om hur de ser på risken för godtycklighet, svarade Schött att det blir viktigt vad Migrationsöverdomstolen lägger upp för kriterier. Med andra ord vad domstolen säger i de enskilda fall som överklagas hela vägen upp till högsta instans.
Häri ligger ett verkligt problem.
Domstolarna kommer ju att stoppa det värsta. Så lät det från Liberaler mellan skål och vägg, när de försvarade de mest repressiva migrationspunkterna i Tidöavtalet som bristande vandel eller angiverilagen hösten 2022.
Utredaren drar nu samma slutsats: högsta instans kommer att lösa eventuella problem med godtycklighet.
Men vägen till en vägledande dom är lång och snäv. Det kan ta år från det första myndighetsbeslutet till att högsta instans avgör frågan. Det är också mycket svårt att ta sig hela vägen upp i rättskedjan – endast några särskilda fall tas upp för att vägleda framtida domar och beslut. Och om något har blivit fel i det enskilda fallet, ändras inte beslut per automatik för andra som har fallit offer för liknande felsteg. Var och en får i stället överklaga sitt ärende i hopp om ändring.
Under alla dessa år riskerar alltså folk att utvisas på godtyckliga grunder. Personer som dessutom i regel har sämre möjligheter att hävda sin rätt. Om högsta instans till slut landar i att beslut som deras var fel, kan de ha tvingats lämna Sverige för länge sedan.
Visst, Sverige har ett system där rättsapparaten kan rätta till fel och brister.
Men vägen dit kommer vara kantad av alla de enskilda fall och lidanden som inte nådde högsta instans. Och om domstolen väl ger dem rätt, kommer det vara för sent för de allra flesta.