Köp vatten och fakturera oss! Försvarsmaktens något bekymmerslösa uppmaning till fyra fastighetsägare kring Ärna norr om Uppsala fick nog många att reagera i onsdags morse. Det handlade ju om för höga halter av PFAS, evighetskemikalien som kopplas till cancer, hormonrubbningar och sämre immunförsvar.
Det alla som läser om PFAS undrar är hur farligt ens eget dricksvatten egentligen är. Hur många nanogram per liter finns det i vattnet i dag och hur mycket fanns det historiskt? Den lite äldre Uppsalabon har hunnit bälga i sig åtskilliga kubikmeter innan det började larmas om halterna på 2010-talet. PFAS-ämnena har använts sedan 1950-talet och lagras i kroppen.
Man behöver lite perspektiv på siffrorna som bollas fram och tillbaka. Försvarets uppmaning till privata brunnsägare gäller PFAS-halter på över 100 ng/l. Det är över de gamla gränsvärdena från Livsmedelsverket (90) men skyhögt över de nya som gäller från 1 januari 2026 (4).
När PFAS upptäcktes i Uppsalas dricksvatten 2012 (efter prover på bröstmjölk) var halten 200 ng/l i en dricksvattentäkt som då stängdes av. Det betyder inte att vattnet i kranen, som blandas från flera täkter, hade så höga halter. Enligt Uppsala Vatten har halten PFAS i kranen legat kring 25 under 2012-2022 och man försöker genom filtrering närma sig det nya gränsvärdet 4, samtidigt som man för en rättslig strid med försvaret om kostnaderna.
Samtidigt ska man vara medveten om att invånarna i Kallinge i Blekinge fram till 2013 drack vatten med en PFAS-halt på över 10 000 ng/l. Ett stort antal har drabbats av svåra sjukdomar. Rättsligt har det konstaterats att PFAS-nivåerna orsakat ”kroppsskador” men Kallingeborna fortsätter striden för att få skadestånd.
Vad var halten i Uppsalavattnet 1960, 1980 eller 2000? Ingen vet. Man kan på goda grunder anta att det inte varit i närheten av Kallingenivåer, eftersom det rör sig om en kemikalie som inte bryts ned. Men man ska heller inte nöja sig med att det är ”låga” nivåer, tro att det pågår en hysteri som går över, likt radioaktiviteten i skogen efter Tjernobylolyckan 1986.
Ingen känner till de långsiktiga effekterna av PFAS. Kemikalien borde därför fasas ut så långt som möjligt, gå samma väg som DDT, hormoslyr och andra gifter. Det gäller också i stekpannor och funktionskläder, PFAS finns överallt, men särskilt i dricksvattnet som ingen kan välja att avstå. Rätten till giftfritt vatten ska gälla alla.
Staten ska sätta gränserna och tillsammans med kommunerna göra rätt för sig om det går fel, som med brandsläckningsskummet på flygplatserna. Det kommer att kosta en del, men det högsta priset har redan betalats av hundratals invånare i Kallinge.